Omedelbarhet
Några predikningar av Anders Nygren gavs efter hans död ut under rubriken "Guds tankar och inte människors". I bokens förord står det att den rubriken var ett slags rubrik för allt det som denne predikant predikade om. Vi känner honom kanske bäst som den som i teologin talade om "agape" som Guds utgivande kärlek till oss människor.
En predikan i nämnda bok har just rubriken "Guds tankar och inte människors". Texten för den predikan är skildringen av kvinnan som kommer till Simon den spetälskes hus där Jesus är gäst och som smörjer Jesu fötter med dyrbar olja. Berättelsen finns i alla fyra evangelierna och i två av dem säger Jesus att man överallt i världen skall komma ihåg henne och berätta vad hon gjorde. Vad är det man skall komma ihåg? Anders Nygren ställer sig just denna fråga och kopplar den till hur lärjungarna reagerar på vad kvinnan gör. De säger enligt Matteus (26:8) "Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga." Predikan tar fasta på att kvinnan inte som lärjungarna styrs av beräkning utan av omedelbarhet. Där finns en omedelbarhet till Jesus. Jag kan se att det finns ett tydligt tecken i det hon gör, eftersom Jesus säger att när "hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning." Det pekar utöver henne, in i Guds vilja med henne.
Så långt är detta en stark fastetext för oss som vi kan stanna inför och tänka över. Kallar Gud mig in i en omedelbarhet i mitt liv? Jag skulle vilja ställa dig inför detta som en provocerande fråga - Vilken omedelbarhet i ditt liv vill Gud se? Är detta som följer nedan en omedelbarhet enligt Guds vilja?
För några månader sedan gick dåvarande EFS-pastorn i Alingsås, KG Larsson, ur Svenska Kyrkan. Han lämnade också lite senare sin tjänst som EFS-pastor och är nu pingstpastor i Övik. Jag kunde inte förstå hans handlande, särskilt som han på förhand borde ha kunnat räkna ut att det skulle gå som det gick. Går man ur Svenska Kyrkan kan man inte heller vara pastor i EFS.
Nu är det ju så, att KG Larsson är en synnerligen god predikant, det är i det sammanhanget jag känner honom. Hans predikningar finns att lyssna på på Öviks pingstförsamlings hemsida. Där finns mycket av hängivenhet, mycket uppbyggligt att lyssna till. Det är kraftfull och uppriktig förkunnelse. Där finns en omedelbarhet inför Guds ord, som du kan få del av.
I en predikan, som handlar om församlingen och som hölls innan KG Larsson lämnade Svenska Kyrkan, talar han över ordet om vetekornet i Johannesevangeliets tolfte kapitel. Han berättar hur detta tolfte kapitel hos Johannes har följt honom sedan han var liten, hur det har betytt mycket för honom i livet. En viktig del i denna predikan "om församlingen" handlar om vetekornet, hur det måste vara ett ensamt korn, hur det måste dö för att ge frukt, hur det inte bara handlar om Jesus utan var och en som vill efterfölja honom. Att vara kristen i församling är att leva ett kristet liv inför Gud, ett eget kristet liv som kan ges vidare i församlingslivet, i den mänskliga gemenskapen. Ett liv som bara kan ges vidare till bland människor, därför att Gud har format det efter vetekornets lag, genom förkrosselse.
Det slår mig att ordet för detta är just omedelbarhet. Att höra Herren till, att följa Jesus, är att inte se tillbaka, är att vara ensam med Herren för att sedan kanske bli utsatt för spott och spe. "Hur kunde hon göra så, pengarna kunde ha använts på ett annat sätt... hur kunde han göra så, lämna en församling i sticket... "
Det som också är intressant i sammanhanget är att detta kapitel i Johannesevangeliet, som stått fram för KG Larsson alltsedan barndomen, inleds med skildringen av kvinnan med balsamflaskan i Simon den spetälskes hus...
Jag förstår och respekterar ett ställningstagande i omedelbarhet inför Herren, även om jag inte skulle handlat så. Det jag skulle vilja förmedla till dig som läser bloggen är fastmer nu i passionstiden att just vara nära Jesus, att lyssna till vad Han säger och att leva det i din församling så att en Kristusdoft kan få finnas, en Jesus bekännas, och en Helige Ande få utgjutas i vårt land.
"Han gick den svåra vägen. han bar sitt eget kors.
Han bad: "Min Gud, förlåt dem." Han led och dog på Golgata.
Han gjorde det för oss, för alla och för oss." (Sv Ps 442:3)
En predikan i nämnda bok har just rubriken "Guds tankar och inte människors". Texten för den predikan är skildringen av kvinnan som kommer till Simon den spetälskes hus där Jesus är gäst och som smörjer Jesu fötter med dyrbar olja. Berättelsen finns i alla fyra evangelierna och i två av dem säger Jesus att man överallt i världen skall komma ihåg henne och berätta vad hon gjorde. Vad är det man skall komma ihåg? Anders Nygren ställer sig just denna fråga och kopplar den till hur lärjungarna reagerar på vad kvinnan gör. De säger enligt Matteus (26:8) "Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga." Predikan tar fasta på att kvinnan inte som lärjungarna styrs av beräkning utan av omedelbarhet. Där finns en omedelbarhet till Jesus. Jag kan se att det finns ett tydligt tecken i det hon gör, eftersom Jesus säger att när "hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning." Det pekar utöver henne, in i Guds vilja med henne.
Så långt är detta en stark fastetext för oss som vi kan stanna inför och tänka över. Kallar Gud mig in i en omedelbarhet i mitt liv? Jag skulle vilja ställa dig inför detta som en provocerande fråga - Vilken omedelbarhet i ditt liv vill Gud se? Är detta som följer nedan en omedelbarhet enligt Guds vilja?
För några månader sedan gick dåvarande EFS-pastorn i Alingsås, KG Larsson, ur Svenska Kyrkan. Han lämnade också lite senare sin tjänst som EFS-pastor och är nu pingstpastor i Övik. Jag kunde inte förstå hans handlande, särskilt som han på förhand borde ha kunnat räkna ut att det skulle gå som det gick. Går man ur Svenska Kyrkan kan man inte heller vara pastor i EFS.
Nu är det ju så, att KG Larsson är en synnerligen god predikant, det är i det sammanhanget jag känner honom. Hans predikningar finns att lyssna på på Öviks pingstförsamlings hemsida. Där finns mycket av hängivenhet, mycket uppbyggligt att lyssna till. Det är kraftfull och uppriktig förkunnelse. Där finns en omedelbarhet inför Guds ord, som du kan få del av.
I en predikan, som handlar om församlingen och som hölls innan KG Larsson lämnade Svenska Kyrkan, talar han över ordet om vetekornet i Johannesevangeliets tolfte kapitel. Han berättar hur detta tolfte kapitel hos Johannes har följt honom sedan han var liten, hur det har betytt mycket för honom i livet. En viktig del i denna predikan "om församlingen" handlar om vetekornet, hur det måste vara ett ensamt korn, hur det måste dö för att ge frukt, hur det inte bara handlar om Jesus utan var och en som vill efterfölja honom. Att vara kristen i församling är att leva ett kristet liv inför Gud, ett eget kristet liv som kan ges vidare i församlingslivet, i den mänskliga gemenskapen. Ett liv som bara kan ges vidare till bland människor, därför att Gud har format det efter vetekornets lag, genom förkrosselse.
Det slår mig att ordet för detta är just omedelbarhet. Att höra Herren till, att följa Jesus, är att inte se tillbaka, är att vara ensam med Herren för att sedan kanske bli utsatt för spott och spe. "Hur kunde hon göra så, pengarna kunde ha använts på ett annat sätt... hur kunde han göra så, lämna en församling i sticket... "
Det som också är intressant i sammanhanget är att detta kapitel i Johannesevangeliet, som stått fram för KG Larsson alltsedan barndomen, inleds med skildringen av kvinnan med balsamflaskan i Simon den spetälskes hus...
Jag förstår och respekterar ett ställningstagande i omedelbarhet inför Herren, även om jag inte skulle handlat så. Det jag skulle vilja förmedla till dig som läser bloggen är fastmer nu i passionstiden att just vara nära Jesus, att lyssna till vad Han säger och att leva det i din församling så att en Kristusdoft kan få finnas, en Jesus bekännas, och en Helige Ande få utgjutas i vårt land.
"Han gick den svåra vägen. han bar sitt eget kors.
Han bad: "Min Gud, förlåt dem." Han led och dog på Golgata.
Han gjorde det för oss, för alla och för oss." (Sv Ps 442:3)
Kommentarer
Trackback
