Vi har nu kommit fram till kapitlet om det största tecknet, om hur Jesus botar en man till livet efter att han varit död i 4 dagar. Det är en man som Jesus bevisligen kände mycket väl. Han hette Lasarus och bodde i Betania utanför Jerusalem med sina två systrar Marta och Maria, även de goda vänner till Jesus.

    En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. [2] (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

Varför betonar evangelisten Maria av de tre – är det för att man alltid skall minnas hennes handling, när hon torkade Jesu fötter med sitt hår, som beskrivs i Lukasevangeliet kapitel 10, vers 38. När det gäller Johannesevangeliet så har denna händelse ännu inte hänt; den står beskriven först i det tolfte kapitlet.  

    [3] Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: "Herre, din vän är sjuk."

Här är 1917 års bibel mer trogen mot texten, eftersom där står: ”Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.” Man kan tycka att de uttrycker sig kort, när nu deras bror är allvarligt sjuk, men ordvalet har säkerligen med deras förhållande till Jesus att göra. Precis som modern Maria kort och gott vid bröllopet i Kana säger: ”De har inget vin”, säger systrana att Lasarus ”är sjuk”. Det måste bero på att det i båda fallen finns en förtröstan på att Jesus har makt att åstdkomma det vi inte kan åstadkomma själv. Det förstärks ju också av att de tillsammans säger ”Herre…”

[4] När Jesus hörde det sade han: "Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den."

När Han säger att sjukdomen inte leder till döden, har vi svårt att följa Honom, eftersom vi med facit i hand vet att Lasaros skall vara död när Jesus väl kommer.  Men Jesus talar naturligtvis om något större. Guds härlighet är ju att döden är besegrad i Herren Jesus och att uppväckandet av den döde Lasarus visar att Jesus just är Herre över döden.

 [5] Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros.

Lika förvånade kan vi bli av att det nu står också att Jesus älskade dessa tre syskon, eftersom det snart kommer att visa sig att Han väntar med att komma till dem, men på samma sätt som Han hutade åt sin älskade mor Maria för att Guds vilja måste komma först, på samma sätt är det här.

 [6] När han nu hörde att Lasaros var sjuk, stannade han först kvar två dagar där han befann sig, [7] men sedan sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."

Han skall nu gå tillbaka till Judéen för Lasaros skull, men det är också den sista resan dit, vägen till korset.

 [8] Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!" [9] Jesus svarade: "Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. [10] Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom."

Kan det möjligen vara härifrån Luther har fått sitt uttalande om att om än världen går under i morgon, planterar jag mitt äppelträd idag? Jesus menar säkert att Han har sin uppgift att utföra. Den kan bara utföras på en väg, som nu ligger framför Honom. Han kan inte tveka, han kan inget ändra.

 [11] Efter att ha sagt detta fortsatte han: "Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom." [12] Då sade lärjungarna: "Herre, sover han, så blir han frisk." [13] Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. [14] Då sade Jesus rent ut till dem: "Lasaros är död. [15] Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."

Här kommer perspektivet från vers 3 igen. Det viktiga är inte hur människor känner sinsemellan. Det viktiga är att Gud kommer först. Tecknet, att Lasarus ligger i graven och verkligen har varit död i 4 dagar är så viktigt att Jesus kan säga att Han är glad att Han inte var där. Vi kan ju tänka på att det är stötande för lärjungarna att höra det och dessutom flera dagar av ångest, smärta och sorg för de två syskonen i Betania, för att inte tala om hur det kan ha varit för Lasarus själv. Både Marta och Maria uttalar sin besvikelse över att Jesus nu inte hade kommit i tid för att bota deras bror. Men Jesus är hela tiden konsekvent. Han kommer från Gud, är människa här på jorden, men på ett sådant sätt att lovet till och lydnaden inför Fadern är det enda som råder. ”All ära åt Gud.”

 [16] Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med för att dö med honom."

    [17] När Jesus kom dit, fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. [18] Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, [19] och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. [20] När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. [21] Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, hade min bror inte dött. [22] Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om." [23] Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." [24] Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen."

Alla judar trodde inte på uppståndelsen, men folket i allmänhet gjorde det. I synnerhet gjorde man det i de kretsar där syskonen fanns. I Martas svar ligger att detta med uppståndelsen ligger långt in i framtiden.

 [25] Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, [26] och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" [27] Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."

Här kommer orden igen, orden från Joh 3:16:  

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

...och orden från Joh 10:27:

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. [28] Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand.”

Detta är vad Herren ger, det som man inte kan ana att det kan ske så som det sker, när Herren Jesus ger sitt liv för oss på korset. Han dör för oss personligen, Han betonar det, genom att Han säger ”var och en”, ”den som” eller ”jag känner dem.”

  [28] Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." [29] När Maria hörde det, steg hon strax upp och gick för att möta honom. [30] Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. [31] Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. [32] När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom, kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre, om du hade varit här, hade min bror inte dött." [33] När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd och skakad i sitt innersta, [34] och han frågade: "Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se." Jesus föll i gråt.

Här rör vi åter kring himmelrikets hemligheter. Jesus, som varit glad för att Han inte kommit tidigare till sina vänner, blir nu upprörd och skakad i sitt innersta och Han gråter. Det var ju denna Maria, som hade en djup och innerlig gudstro. Jesus är nog inte en sentimental person i det här sammanhanget. Man skall nog läsa in samma inriktning mot det himmelska också här som tidigare. Jesus är upprörd över hur den onde är upphovsman till världens sorg och smärta. Han är upprörd och skakad och gråter inför det som förestår Honom, att Han måste ge sitt liv för att besegra allt detta onda. Hur ont det onda är speglas strax i människors kommentarer och handlande. Här stöter vi på det onda än mer upptrappat än vid de tidigare tecknen.

 [35] Då sade judarna: "Se, hur mycket han höll av honom." [36] Men några av dem sade: [37] "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?" [38] Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. [39] Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." [40] Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" [41] De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. [42] Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig." [43] Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut." [44] Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

Seden att lägga en duk för den dödes ansikte i kistan som vi iakttar i vårt land får här en klar biblisk motivering om än inte förklaring. Att Lasarus görs fri vilar på det enkla faktum att han var lindad längs hela kroppen också över ansiktet. Lindningen var inte hårt åtstramad som hos egyptierna, men var uppblandad med väldoftande örter som skulle låta kroppen få en behagligare doft, vilket lyckades i viss mån (han luktade redan). Som vi förstår var han rejält inlindad och behövde verkligen befrias från bindorna. 

    [45] Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. [46] Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. [47] Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: "Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. [48] Om vi låter honom fortsätta, börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk." [49] En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. [50] Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under." [51] Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, [52] och inte bara för folket, utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. [53] Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

Den som vill utföra något som kräver makt kan alltid påverka människor genom att använda retorik och spela på känslor, fördomar, framför allt på rädslor. Här går man rakt emot Herren. Här har Guds Son verkligen visat vem Han är genom att utföra ett under som är något alldeles oerhört, en människa som bevisligen varit död i fyra dagar och vars kropp har börjat ruttna blir väckt till livet. Trots detta under drar Kajafas slutsatsen att Jesus måste dö. Det står att han inte sade det av sig själv och man kan undra varför. Det kan ha att göra med att det skulle ha fått följder i tiden efter Jesus om man i än större utsträckning hade tolkat in att det var judarna som dödade Jesus. Det klargör för oss att det är människan själv som bär skulden. Vi har alla dödat Jesus.

    [54] Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. [55] Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. [56] De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: "Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?" [57] Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.