Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. [2] Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom.

Lasaros och hans syskon är med här, på hemmaplan i Betania. Det verkar som om det inte bara är syskonen som har ordnat för Jesus, utan flera av invånarna i Betania.

 [3] Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.

Nardusbalsamen är kostbar. Av det kan vi förstå att det inte är en spontan utan en välplanerad händelse från Marias sida. Judas värderar balsamen i vers 5 till kostnaden av en årslön. Den, vars fötter är tvättade, är helt ren, enligt kap 13, vers 10. De andra evangelisterna betonade att hon smorde Hans huvud, vilket syftar på att smörja en kung. Här smörjs fötterna, vilket syftar på kroppen, vilket i sin tur kan läsas som att smörja till begravningen. Vi går från stank i kap 11 till vällukt i detta kapitel.

 [4] Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom sade:

 [5] "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" [6] Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit.

Judas sätt att argumentera är ju inte ovanligt. Vi kritiserar gärna, vanligen just kring de materiella tingen, men vi saknar den renheten som Maria har. Kärlekens gärningar kan kritiseras av var och en som inte vill se dem. Judas talar, men Maria, Marta eller Lasaros säger ingenting. De firar gudstjänst. De är med Herren.

 [7] Men Jesus sade: "Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. [8] De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

Istället försvarar Jesus Maria. En människa som i tro går en egen väg, har det ibland svårt i församlingsgemenskapen, också i en sådan mildhet som Marias. När Jesus sedan säger att de fattig alltid finns där, måste det handla om att så kommer det att vara till dess att Jesus kommer åter. Det är inte för att vi skall vara nöjda med ojämlikhet, utan snarare en beskrivning av människans natur, också i vår tids demokratier. Jesus är inte den som prisar rikedomen. Han ser alltid människohjärtat.Det är snarare så att det döljer sig evangelium i denna text. Du kan jämföra med Matteus 25:34-40. I orden där kan vi se att vi skall leva till Herren i likhet med Maria.    

    [9] En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. [10] Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, [11] eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.

Så långt har det redan gått, att Lasaros inte ses som ett under av dem. De som har sett det underbara; att han steg fram livs levande efter fyra dagar i döden, vill nu att han skall dö igen och de är redo att döda honom.

  [12] Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, [13] tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." [14] Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: [15] "Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer, sittande på en ungåsna." [16] (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) [17] Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. [18] När folk hörde att han hade gjort detta tecken, drog de ut för att möta honom. [19] Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom."

Johannes ger oss en plausibel förklaring till varför Jesus kom att tas emot som en furste i Jerusalem. Han är undergöraren som utfört det mest spektakulära undret någonsin – han har väckt en bevisligen död människa till livet. Människornas rop talar om för oss att de vill driva fram profetian om en Messias som skall kasta ut romarna och befria Israels folk – Jesus är svaret på deras längtan. Hosianna betyder ”fräls oss nu!” eller ”ge oss segern nu!” Det är märkligt att Jesus låter allt detta ske med sig – han vet ju att folkets förväntningar inte svarar mot Hans uppdrag. Men återigen är det som vi tidigare påpekat: Jesus gör allt det som Han gör i lydnad till Fadern.

    [20] Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. [21] De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: "Herre, vi vill gärna se Jesus." [22] Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. [23] Och Jesus svarade dem: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. [24] Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd. [25] Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. [26] Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall Fadern ära honom.

Här öppnar sig evangeliet också för hedningarna, genom Filippos och Andreas. Jesu budskap om vetekornets lag, som det kallas, har naturligtvis en allmänmänsklig innebörd, det är evangelium till alla, den rika skördens budskap, påminnande om orden till Abraham att hans ättlingar skall bli talrika som stjärnorna på himlavalvet. Här talas det åter om det eviga livet; från liv till död och till liv igen, men av en annan dignitet.

    [27] Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. [28] Fader, förhärliga ditt namn." Då hördes en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." [29] Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom.

Vi kan känna igen orden i Getsemane hos de andra evangelisterna. Det finns inte med i Johannes evangelium, men orden kan kännas igen i detta sammanhang istället. Här är det påtagligt att Jesus och Faderns vilja är ett. Vi kan tänka på skeendet vid Jesu dop – om vi tänker oss det relaterat till vårt egwet dop – är det inte just ett förhärligande av guds namn i Jesus som sker då – och nu sker ett nytt förhärligande; när Jesus tar steget in i det avgörande – vetekornets lag?

 [30] Jesus sade: "Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. [31] Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. [32] Och när jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig." [33] Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. [34] Folket sade till honom: "Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?" [35] Jesus svarade: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. [36] Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner." När Jesus hade sagt detta, lämnade han dem och var försvunnen.

Jesus lägger ut orden om vetekornet som faller i jorden och dör för att ge rik skörd. Av det torra kornet blir något helt annat. Det är skillnad som mellan mörker och ljus. Att falla i jordens djup, att dö, att se ljus inne i det mörkret i tro är att låta sig bli dragen till ljuset för alltid.

    [37] Trots att han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom, [38] ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens arm uppenbarats? [39] De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: [40] Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. [41] Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. [42] Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. [43] De älskade äran från människor högre än äran från Gud.

Här får vi se att människor vänder sig bort från Jesus. Också de som kommer till enligt Johannes sätt at uttrycka det, tar inte emot Jesus helt och fullt. ”De älskad äran från människorna högre än äran från Gud”.

    [44] Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, [45] och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. [46] Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. [47] Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. [48] Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. [49] Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. [50] Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar, talar jag så som Fadern har lärt mig."

Här talar Jesus till dem som tror men inte gör Jesus till Herre i sina liv. Han säger 1/Jesus och Fadern är ett; 2/ Han är ljuset, dvs Gud själv, vi älskar mörkret mer än ljuset, men Han stiger ner i vårt mörker för att dra oss till sig. 3/ Han är inte bar ljuset, utan Han är också tålmodig, så att Han väntar på oss också när vi går bort från Honom, Han vill vår räddning. 4/ Den som blankt avvisar Honom, är redan dömd, han har mött sin domare. 5/ Så upprepar Han att Han och Fadern är ett, nu med betoning på att Han är den helt och hållet lydige Sonen. I det är Han vår förebild.