Jag fick en tanke som inte kunnat lämna mig de senaste dagarna och berör Johannes beskrivning av nattvarden, eller snarare, frånvaron avnattvardsscenen. Om man går till evangelieboken och ser på texterna för skärtorsdagen under Johannesserien hittar man naturligt nog skildringen av fotatvagningen, eftersom den utspelar sig vid tiden för nattvardsskildringen i de andra evangelierna. Men jag tycker mig finna en liten hake i att det är den enda texten för denna dag just i Johannesserien. Varför, kan man undra? Helt enkelt därför att det finns ett helt kapitel tidigare i evangeliet som behandlar mycket av sakinnehållet kring nattvarden och kyrkans teologi runt måltiden i skärtorsdagskvällen. Johannes gör av kapitel sex en pedagogisk genomgång av de element som pekar på Herrens lidandes väg, tilltagande ensamhet, lärjungagruppens tveksamhet i avgörandets stund, Petrus sturska påståelighet om att han minsann skall följa Jesus hela vägen och slutligen utpekandet av Judas som den som skall förråda. Man kan läsa texten med dessa Jesu pedagogiska bilder för ögonen och man får en hel undervisning i vad Han måste göra för oss. Kapitlet beskriver det himmelska och det jordiska ur det himmelska perspektivet. Så småningom kommer fotatvagningen – men det är mer som en Johannesevangeliets bergspredikan. han har sitt eget upplägg, Johannes – först det himmelska, sedan det jordiska. "Sök först Guds rike, så skall allt det andra tillfalla er." Eller för att tala med Luther i den lilla katekesen, som vår biskop undervisade oss om härförleden, att när det talas om buden i katekesen, så finns första budet med i varje annat bud, som en fond (min tanke) för hela tillvaron. Så, näst gång jag predikar över Johannesevangeliet på en skärtorsdag kommer båda texterna med. Kanske kan man tycka att detta är oväsentligheter, men jag tror inte att det är så. Johannes vill påpeka för oss, här och annorstädes, att Herren är från ovan och att vi är från nedan. Han är den som ger nåd utöver nåd. Om vi ser för mycket med en fotatvagningsteologi blir det så lätt ideologi, sådant som människor är bra på att göra, medan frälsningen är Guds eget verk.

Något om samvete skulle det stå här också. Vad är egentligen det mänskliga samvetet i sammanhanget, men det får anstå så länge – hjälp mig gärna med lite tankar om det.