Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.

I Johannesevangeliet är Jesus aldrig i Jerusalem utom vid högtiderna. Här sägs det inte vilken högtid det handlar om. Varje gång han kommer, stöter han på allt starkare motstånd.  

[2] Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar,

[3] och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta.

[4]   [5] Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.

Platsen har hittats under senare år efter att man varit mycket skeptisk till om den har funnits. Här pågår en kamp om att komma först till det helande, brusande vattnet, men denne man har inte lyckats med det. Det handlar om egen kraft, men nu kommer en helt annan kraft i tillvaron och utöver den, nämligen Jesus. Att komma först eller att komma till Jesus, det är två helt skilda saker. Vart tog vers 4 vägen? Den finns inte i de äldsta handskrifterna, liksom vers 3b.

[6] Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge, frågade han honom: "Vill du bli frisk?"

Mannen hade varit sjuk precis lika många år som folket vandrade i öknen utan att kunna komma in i det förlovade landet, se 5 Mos 2:14. Vattnet spelar en central plats i händelserna, se kapitel 2 och kapitel 4. Det verkar vara en symbolik med vattnet kontra Jesus, Vattnet kan inte åstadkomma något, bara Jesus kan hjälpa. Jesus talar om levande vatten, precis som Paulus säger om lagen och evangeliet i dessa ord: ur 2 Kor (3:6)

   ” Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.”

Mannen verkar nedstämd och tömd på hopp, en gräns där människan kan resignera i bitterhet. Där kan Jesus inte möta; det måste finnas något hopp kvar, därför får han frågan om han vill bli frisk.  

[7] Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit, hinner någon annan ner före mig.

 Mannnen svarar inte direkt på den frågan Jesus ställer. Det är nog ofattbart för honom att han kan få hjälp efter alla dessa år av att ha blivit förbigången. Men innerst inne finns där ett hopp, ett vädjande. Och Jesus ser djupare till människan än du och jag. Vi kan dra oss till minne kap 2 vers 25:

 ”…och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.”

[8] Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå."

[9] Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Efter trettioåtta år i bundenhet vid sin sjukdom ändras allt genom Jesu kraft på ett ögonblick. Tänk på vad människor kan vara bundna av i bitterhet och annat som Herren kan förlösa på ett ögonblick och det blir förvånande att man kunnat leva så illa under så lång tid. Jesus sade inte att mannen skulle ta sin säng och gå hem. Mannen hade nog inget hem eller sådan tillvaro. Han lämnade nu hela sin identitet för att leva ett nytt liv. Det är inte alltid man vill gå ur ett liv som man vant sig vid även om det är dåligt. Förändringen kan vara ett tillräckligt stort hot mot en.

 Men det var sabbat den dagen,

 [10] och judarna sade till honom som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd."

Antagligen uppmärksammades det som Jesus hade gjort. Människor stod kanske hänförda runt Honom – men om det får vi ingenting veta. Johannes vill låta oss veta det som är mer väsentligt; att tecknen pekar fram mot korset. Därför talar han nu om motståndarna och deras ränker.

[11] Han svarade: "Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå."

 [12] De frågade: "Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?"

Judarna syftade på de som följde lagen och höll ordning på befolkningen, fariséer och skriftlärda. Eftersom Johannes har beteckningen ”judarna” kan det påminna oss om att Jesus inte hade fått lida korset om inte den stora massan av människor i Jerusalem bistått sina ledare. Folkets ledare var inte intresserade av att en människa på ett underbart sätt blivit botad från sin sjukdom, utan mer intresserade av att kritisera mannen för att han bar på sin säng på en sabbat.

[13] Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen.

[14] Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: "Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre."

Mannen sökte sig tydligen till templet, vilket måste ha varit glädjande för Jesus. Dit gick han säkerligen för att prisa Gud för undret som skett i hans liv. Här kommer ett nytt kraftord från Herren om att inte synda mer. Eftersom mannen nu hade blivit botad kroppsligen, måste han också lyda Herren i allt. Något värre än 38 år i ständigt betryck är det när man lämnar den väg som Jesus leder en in på, eftersom det då handlar om ens eviga väl. Det är en klar utsaga om att det finns en väg till Gud och en väg bort från Gud.:

Joh 12:48-50

   ” Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. [49] Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. [50] Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar, talar jag så som Fadern har lärt mig."

[15] Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Här försvinner den lame mannen ur historien, liksom samaritanskan i förra kapitlet. Så härligt att han fick uttala namnet Jesus, det frälsande namnet innan han vandrade ut ur evangeliet. Att han på detta sätt talade om för ”judarna” att det var Jesus som hade botat honom skall inte ses negativt. Det var något han gjorde i glädje.

 [16] Nu började judarna förfölja Jesus eftersom han hade gjort detta på en sabbat.

 [17] Men han sade till dem: "Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag."

Man kan också säga ”…min Fader arbetar ännu i denna stund…” Fadern slutar inte sitt verk med sabbaten. Det är en frälsningens dag som alla andra. Anklagelserna om sabbaten faller på att de inte kan och vill erkänna att detta är han som är Herre över sabbaten. Det är alltså en proklamation om vem Jesus är, att Han är Guds Son.