Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. [2] Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. [3] Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. [4] Det var strax före judarnas påskhögtid.

Människor följde efter Jesus på grund av det de hört om Honom, att Han kunde bota sjuka. Nu kommer Han att göra något helt annat.

    [5] När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom, sade han till Filippos: "Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?"

Han lyfte blicken – kanske satt Han i bön med sina lärjungar och nu lyfter Han blicken och ser människoskarorna, tiotusentals människor kanske. Han ser omedelbart mycket praktiskt på situationen. Samtidigt kan Hans kommentar få oss att tänka på hur nödställda människorna var i dubbel bemärkelse; de kom för att se under och tecken, kanske för att bli botade från krämpor; men de kom också med planlöshet i det att de inte hade tagit med sig tillräckligt för att stilla hungern när de följde Herren.  

 [6] Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. [7] Filippos svarade: "Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var." [8] En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: [9] "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. [10] Men vad förslår det till så många?" Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män.

Nu förbereds undret. Gud kan skapa ur intet, men Gud kan också välsigna det som redan är, så att det förmeras. Detta påminner om berättelsen om Elia och änkan i Zarepta (1 Kung 17:11-16).

 [11] Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. [12] När de hade ätit sig mätta, sade han till lärjungarna: "Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars." [13] De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

!/ Det finns en genomgående form för måltiden. Den finns där när Jesus bespisar 5000 män; den finns vid skärtorsdagens kvällsmåltid med lärjungarna, den finns vid måltiden i Emmaus och den finns i mindre utsagd form i måltiden vid Tiberiassjön. Momenten är dessa: Jesus tar, välsignar eller tackar, bryter och ger.

2/ Detta är också livsmönstret. Jesus tar vad vi kommer till honom med - vårt bröd, våra synder, våra tillkortakommanden, vårt arbete, vår styrka, vår svaghet, vår hunger eller vår törst. Han välsignar och tackar det vi kommer med. Han tar det till Fadern genom den Helige Ande. Han värderar inte om vi kommer med mycket eller litet. Fem kornbröd och två fiskar är OK. Jesus bryter det vi kommer med. Vi kommer med ytan, polityren, men Jesus frågar efter vad som finns där inne, under ytan. Vi tas in under korset. Stolthet och självtillräcklighet bryts ned och vi får gå in i ett nytt liv, ett liv med honom. För oss blir det som det står i Psaltaren 51:19: "Det offer du begär är ett förkrossat hjärta, en krossad och nedbruten människa förkastar du inte, o Gud." Sedan ger Jesus. Han ger åter vad vi kom med till honom - men det är inte längre detsamma. Det är förvandlat till det som Gud vill ge oss och det är sammanfattat i orden "oändlig nåd". Det överlämnas till oss i orden som följer på nattvarden: "Ni har nu tagit emot Herren Jesus Kristus. Han bevare er till evigt liv. Gå i Herrens frid." (Tankarna är hämtade från Eugene H Petersons bok om skildringarna av den uppståndne Herren)

Det är märkligt att det står att Jesus själv delade ut bröd och fisk till alla. Så står det inte i de andra evangelierna. Där är det lärjungarna som gör det arbetet. Johannes är noggrann med hur gåvan ges oss från Herren själv. Här betonas återigen skillnaden mellan det jordiska och det himmelska.

    [14] Då människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen." [15] Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Mitt i begeistringen kring Jesus är och förblir Han ensam. Han väljer ensamheten precis på samma sätt som när han sade till sin mor:

 "Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än." (Joh 2:4) Hela tiden är Han i den situationen som Han sedan talar om:

    ”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar (Joh 14:10).”

[16] När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön [17] och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. [18] Det blåste hårt och vågorna gick höga. [19] När de hade rott en halvmil, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, [20] men han sade till dem: "Det är jag, var inte rädda." [21] Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.

 [22] Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. [23] Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över. [24] När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. [25] De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" [26] Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. [27] Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill." [28] De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" [29] Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." [30] De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? [31] Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." [32] Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. [33] Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."

Jesus byter från dåtid till nutid. De anar det inte riktigt ännu, men det är naturligtvis ett proklamerande av vem Jesus är som inleds så här. Det finns naturligtvis en parallell till kapitel 4 och det levande vattnet. Vi kan känna igen samtalet:

Joh 4:15

    Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten." Detsamma sägs nu i vers 34 om brödet.

 [34] De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." [35] Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Här kommer ett ”Jag är-ord”. Här talas också indirekt om det levande vattnet. Jahannes har ingen nattvardsberättelse på samma sätt som de andra evangelierna. Nattvarden kommer fram här istället. Därför är det också viktigt för Johannes att poängtera hur människorna vänder sig mot Jesus, tom de som är lärjungar.

 [36] Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. [37] Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. [38] Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. [39] Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den sista dagen. [40] Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."

Här återkommer Joh 3:16 i en större skrivning. Man kan i detta sammanhang verkligen tala om att vara given i Guds hand.

    [41] Judarna förargade sig över att han hade sagt: "Jag är brödet som har kommit ner från himlen", [42] och de sade: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?" [43] Jesus svarade: "Var inte förargade. [44] Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. [45] Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. [46] Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. [47] Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. [48] Jag är livets bröd. [49] Era fäder åt mannat i öknen och de dog. [50] Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. [51] Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."

Nu spetsar Han till budskapet, så att ingen kan missuppfatta Hans gudsanspråk. Han säger tom att Han ger sitt liv för att världen skall få leva.

    [52] Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. [53] Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet. [54] Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. [55] Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. [56] Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. [57] Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. [58] Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet." [59] Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Här är en klar och tydlig undervisning om nattvarden. Det som de upplever stötande, de som lyssnar på Honom, är väl den absoluta verkligheten i det offer som Han ger åt mänskligheten, köttet som är verklig föda och blodet som är verklig dryck.

    [60] Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?" [61] Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: "Får det här er att vackla? [62] Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut?

 [63] Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv.

Att höra till Jesus är Ande och liv, att ta emot Honom i brödet och vinet är ande och liv, att ta emot ordet om Herren Jesus är Ande och liv, evigt liv.

 [64] Men det är några av er som inte tror." Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. [65] Och han fortsatte: "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern."

    [66] Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. [67] Jesus sade till de tolv: "Inte vill väl ni också gå er väg?" [68] Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, [69] och vi tror och vi förstår att du är Guds helige." [70] Jesus sade: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul." [71] Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Elva hade ingen annanstans att gå, den tolfte gick för att kassera in 30 silverpenningar. Också bland de som är nära Herren finns den som inte böjer sig, som inte hör till.