Johannesevangeliet kapitel 2

 

Joh 2:1-25

    På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.

 

Kana låg nära Nasaret. Antagligen var Jesu familj kända i trakten, kanske var de släkt med bröllopsparet. Johannes kallar aldrig Maria vid namn, kanske för att visa att hon var särskild. Tredje dagen är ett fullkomlighetstal (”alla goda ting är tre”).

 

 [2] Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. [3] Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." [4] Jesus svarade: "Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än."

 

Jesus ville hela tiden undervisa om korset och om det eviga livet, därför säger han min stund har inte kommit. Min stund pekar alltid på Golgata, när de orden sägs. Han vill undervisa om korset och korsets väg.

 

[5] Hans mor sade till tjänarna: "Gör det han säger åt er."

 

Bo Giertz menar att ordet kvinna från Jesus är ett respektfullt tilltal medan många andra istället pekar på att det är avståndstagande till sin karaktär. I många kommentarer har man undvikit att se hur illa Jesus behandlar sin mor när han säger till henne att hon skall låta honom vara, men då blir det samtidigt så, att man inte ser hur hon ändå är den som verkar för att undret skall ske. Hon känner sin son på ett särskilt sätt, som är fascinerande. Det står i Lukasevangeliet att Maria bevarade den tolvårige Jesus ord i sitt hjärta, om att han måste vara hos sin fader ”i templet”, där de fann honom efter en resa till Jerusalem. Det står också att hon tog till sitt hjärta herdarnas vittnesmål i Betlehemsnatten, där de talade om att det var Messias, Herren, som hade fötts i stallet.

 

 [6] Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. [7] Jesus sade: "Fyll kärlen med vatten", och de fyllde dem till brädden. [8] Sedan sade han: "Ös upp och bär det till bröllopsvärden", och det gjorde de. [9] Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.

 

Är undret bara att göra 600 l vatten till lika mycket vin, visserligen ett mycket gott vin, men ändå?

 

 Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – [10] ropade han på brudgummen och sade: "Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."

 

Här blir det lilla undret det största tänkbara undret. Det är ju inte brudgummen som har gjort vattnet till vin. Det är inte brudgummen som nu bjuder det goda vinet. I den vardagliga berättelsen är den andliga berättelsen dold. Det handlar om den riktige brudgummen och det himmelska bröllopet. Det är ju Jesus som har åstadkommit alltsammans. Det är han som är brudgummen. Det vet tjänarna om. De får se undret i dess storhet, de får se Herrens härlighet, precis som de enkla fåraherdarna fick möta Herrens härlighet en gång i Betlehem. Jesus utväljer dem. Bo Giertz menar att lärjungarna såg undret, att han gjorde det för dem, och det finns en antydan om det i texten (v. 11).

 

[11] Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

 

Detta är det första av sju under som beskrivs i Johannesevangeliet. Johannes kallar dem för tecken, och det symboliserar ju mot någonting större. Det är tecken riktade mot det stora. Gud har blivit människa och skall på Golgata kors dö för våra synder och uppstå till det eviga livet och vinna seger över ondskan.

  

 [12] Sedan gick han ner till Kafarnaum, tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.