Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd.

Nikodemus blir som en kontrast till dem som det talas om strax innan, de som vände sig bort från Herren. Här är en mäktig person som faktiskt vänder sig till jesus.

 

[2] Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom."

Han kom om natten (se också 19:31). Det poängteras att det sker om natten. Skulle han kunna komma på dagen? Men han kommer på natten, i mörkret. Det är viktigt, detta med ljus och mörker i Johannesevangeliet. Därför är det nog så, att det mörker som är Nikodemus mörker skall bytas i ljus, när han möter Herren. Den lilla försagda tro han hyser är storslaget beskrivet. Han kallar Jesus ”rabbi”, han vet att Han kommer från Gud (Johannes döparens undervisning) och han talar om tecknen. Han har nog hört om vattnet som blev till vin i Kana.

 

[3] Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."

Sannerligen, sannerligen – dessa ord har tidigare använts i kap 1, vers 51 och nu kommer de igen. På detta sätt lägger Jesus verkligen tyngd på detta att bli född på nytt för att bli en kristen. Det hör intimt samman. Det är naturligtvis en uppmaning till Nikodemus, vilket följer ur frågan som Nikodemus sedan ställer – Hur kan någon födas…? Detta är Jesus första grundläggande undervisning till någon enligt Johannes. Det låter sig lätt jämföras med Jesu första undervisning enligt Markusevangeliet; Mark kap 1, vers 15.

Det räcker inte med att se tecknen för att se Guds rike. Det krävs att man lär känna Jesus som frälsare och Herre, detta som hela undervisningen som följer djupast sett handlar om. Man blir född på nytt, född ovanifrån, född av Gud.

 

[4] Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?"

Klok, rak fråga, ärligt ställd.

 

[5] Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Blir han klokare av dessa ord? Han säger ju samma sak som i vers 3, men detta är början på ett himmelskt tilltal, ord som kommer ur det himmelska. Det sägs oss ur ordet ande …född av vatten och ande…

 

[6] Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande.

Köttet är människans begränsning, hennes svaghet. ”Allt kött är som gräs…” Köttet ger inget, när det är fråga om andliga ting. Detta är något som man kan fundera på idag i fråga om den kultur vi lever i: Vi talar om det andliga livet i litteraturen, konsten, filosofin osv. Poul Madsen skriver att köttet aldrig kan föda något som inte är märkt av synden och döden. Det kan aldrig föda något, som gör slut på dess svaghet och begränsning. Hur begåvat köttet än är kan det aldrig öppna sina blinda öron och ögon för att se Guds rike. Först som Guds barn har vi möjlighet att bli delaktiga av gudomlig natur (2 Petr 1:4)

 

 [7] Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.

Detta är ett budskap från ovan, som nu riktas inte bara till Nikodemus, utan också d till dem som han kan tänkas möta och tala om tron med.

 

[8] Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."

Köttet har sina vägar och dem kan vi förutse på olika sätt, eftersom de har den egna personen eller gruppen som föremål för vad de gör. Anden frigör helt andra krafter, fria krafter, som är som vinden, oberäknelig och underbarare än man kan ana. Så är det med den som fötts av Anden. Det finns en tolkningsfara i detta att Anden inte kan regleras. Människor kan hävda att det är Andens verk i olika sammanhang, när det alls inte är Andens verk, men för den som protesterar är det liktydigt att protestera mot Anden. Om Andens frukter inte finns där är det inte Anden som är verksam. Samtidigt är det ett faktum när församlingar inte kan tänka sig att acceptera sådant som händer och som verkligen är Andens verk skulle kunna ta till sig just dessa ord om vinden som blåser vart den vill.

 

[9] Nikodemos frågade: "Hur är detta möjligt?"

Han svarar på samma sätt som Maria svarade ängeln Gabriel när hon fick veta att hon skull föda Jesusbarnet. Han förstår inte hur det skall gå till, basta!

 

 [10] Jesus svarade: "Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det!

Kanske behöver man ett sådant ord ibland för att lämna sig åt Herren, i alla fall var det nog klockrent för Nikodemus. Det handlar här både om köttet och Anden. Du kan släppa köttet och lita till Anden.

 

[11] Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd.

Nu måste det vara viktigt igen, ty nu ljuder åter ”Sannerligen, sannerligen…” Ser du konflikten i denna vers. Vi vet, vi förkunnar, vi vittnar, men ni tar inte emot. Nikodemus kan inte ta emot budskapet i sitt kött. Det är omöjligt. Han måste ner på knä. Anden måste gripa in i hans liv, han måste bli ett Guds barn, född av Anden. Det hela byggs upp fram emot v 16 och 17.

 

[12] Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?

Om man skall kunna tro om det himmelska, måste man kunna tro om det jordiska – man måste kunna säga: ”Jag fattig, syndig människa…” Det himmelska måste föregås av att högmodet bryts, av att ens hjärta blir förkrossat.

   

[13] Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen.

Vi kan inte ta Guds plats. Gud och människa är irreversibla. Gud måste bli människa, för att människan skall kunna bli… människa. Jesus kallar sig människosonen här i texten för att det just talar om att han verkligen blev människa för vår skull och steg längst ner i det mänskliga, till döden på korset.

 

[14] Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas

Jesus hänsyftar på en berättelse som vi kan läsa om i 4 Mosebok, kap 21, versarna 6-9. Han jämför sig själv, han som inte kände av synden, med ormen, som är källan till synd enligt skapelseberättelsen. Detta illustreras fint i orden från 2 Kor 5:21 ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli ett med Guds rättfärdighet.”

 

[15] för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

…och så får vi veta det innersta i Jesus bestämmelse, vi har evigt liv i honom.

 

[16] Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Så kommer här, som ett förtydligande av föregående verser de ord, som är de mest lästa, mest använda, de ord som går under namnet ”Lilla bibeln”. Det lilla ordet ”så” är förståelsenyckeln till hela denna vers. Så står för ”På det sättet” eller ”Sålunda”. Kärleken till oss finns i Jesus och genom Jesus. Precis så är det för Nikodemus och precis så är det för oss. Man kan inte översätta detta med någon slags billig nåd, som inte räknar med pånyttfödelse. Samtidigt är det så, att Jesus gav sitt liv för oss alla, verkligen för alla. Ingen är lämnad utanför på förhand; därför står det… ”var och en”(se 1917 års bibelövers.).

 

[17] Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom

Denna vers uttrycker att Gud har ett alltigenom evangeliskt syfte, att vi skulle räddas genom Jesus. Det är Guds mål med varje människa. Han är allas Fader och vill att alla människor skall frälsas (se 1 Tim, kapitel 2, vers 3 och 4) Hur blir då en människa räddad eller frälst – genom Jesus och bara genom Jesus. .

 

[18] Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.

Johannes beskriver själv hur man hamnar i den situationen som beskrivs i vers 18: ” Joh 15:22

    Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd.”

 

 [19] Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Nu återtas talet om mörker och ljus från Johannesprologen. Det speglas också i att Nikodemus kom i skydd av nattens mörker. Märk väl att det är ett medvetet mörker ur människornas synvinkel som beskrivs. Att Jesus har kommit in i världen har en sådan stor betydelse, att det uppfordrar till ställningstagande, vill evangelisten poängtera. Just detta med försoningen och Jesus som det namn som skänker frälsning är en stötesten för många människor idag. Säger inte Jesus detta rakt igenom alla tider, också till oss?

 

[20] Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.

Denna kamp i människolivet kan vi känna igen, den går igenom varje människa. Bo Giertz skrev en gång en bok om synden och gav den titeln ”Kampen om människan”.

 

 [21] Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill."

Här kan vi tänka på hur ljuset fungerar, det behövs inte mycket för att leda någon fram i mörkret. Det är ljuset som besegrar mörkret, vilket måste betyda att minsta ljusglimt kan leda oss på vägen till ljuset.