Fortsättning som följer



Nästa morgon fortsatte vi genom det vackra norska landskapet efter fjordarna i havsbandet. Nu var det strålande sol och värme, något som kom att följa oss resten av resan.



Det här är en bild från midnatt när vi just slagit upp tälten efter en lång vägsträcka över ett högland med idel raka vägar, inte längre med träd utan ett busklandskap - de sista buskarna före de arktiska vidderna.



8 timmar senare, på morgonen den 7 juli, skedde ett oväntat sammanträffande. Det visade sig att Stig Jirenius, pensionerad pingstpastor från Helsingborg med hustru, under natten placerat sitt tält alldeles intill vårt. Håkan och Stig kände varandra väl och för mig blev det en ny bekantskap. Tänk att vi skulle träffas här uppe på ensliga Nordkalotten. Samtalen utmynnade i att vi fick äta frukost tillsammans och överlåta oss till Herren tillsammans.



Så vidtar den näst sista dagen norrut. Här var trafiken så stillsam att vi kunde stanna mitt på asfaltremsan.



Inne i en havsvik stannade vi på en plats med utsikt runt om. Håkan tyckte att sommarblommor skulle utgöra en bra förgrund för en vacker bild på motorcyklarna. Viken utgjorde en mycket lång omväg om det hade funnits en färja på ett ställe flera km tidigare. Man kunde se från strand till strand dit där vi flera timmar tidigare hade sett över dit där vi nu var. Men sådant var vårt val. Vi for 300 mil till Nordkap och resan från Nordkap och hem var 200 mil lång.



En väg gick över landtungan längst i norr för att leda till Honningsvåg på den östra sidan, där vägen till Nordkap gick. Detta är den mest formidbla av utsiktsplatser cirka 1000 m över havet, en rastplats inför den sista biten. Här fotograferades vi och njöt av en god måltid. Vi hann också känna på säsongens sista snö i skuggan bakom restaurangen.



Norsk lax med inlagd gurka och en kall sås till. Vi bjöds på Korni, en av många norska specialiteter, ett skags hårt tunnbröd.



Vi hade inte störts så mycket av mygg hitintills, men här uppe i norr var myggens paradis. Vi eldade vid sidan av tälten, men det räckte inte för att hålla myggen borta. Till slut fick vi äta i tälten, som dessbättre hela tiden var insektsfria. Föga anade vi att vi nästa dag skulle tillbringa 18 timmar på cyklarna och köra uppemot 80 mil.



I Norge var det gott om får och renar efter vägarna. De hade mycket trafikanpassade beteeendemönster, som samtidigt kunde vara mycket farliga. Här är det en flock med renar som rör sig vid en vägtunnel strax söder om Nordkap. en buss har precis kört in i tunneln efter långsam passering av renar som ytterst motvilligt flyttar sig från vägbanan. Vi kryssade sedan in i tunneln och skattade oss lyckliga varje gång vi for i en tunnel, eftersom vi aldrig råkade ut för rysaren att möta djur inne i tunnlarna. Enda djurincidenten var ett mi´ndre djur som strök sig mot våra motorcyklar när vi passerade i 90 km/h strax söder om Åmål på vägen hem.



Här är målet för vår resa, sett på lite håll.



Vid resmålet. Det var slående att vi var så få på Nordkap denna undervbara sommardag utan vind och uppemot 30 graders värme.



Längre åt norr kan man inte komma... fortsättning följer...