Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; [2] du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. [3] Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. [4] Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. [5] Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till.

Jesus undervisar lärjungarna om det allra nödvändigaste nu när han skall lämna dem; att livssammanhanget mellan Honom och de nu skall bli upprättat och att Han nu kan ge dem sitt eget liv, själva gudomens natur. Så som Jesus är ett med Fadern, skall vi bli ett med Honom. Detta är förbönen för att det skall kunna bli verklighet. Precis som översteprästen ställde sig vid altaret och bad för folket, ställer sig vår Herre i korsets skugga och ber för oss. Därefter ger Han sitt liv för oss.  

    [6] Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. [7] Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. [8] Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.

Det här är nu inte en förbön vilken som helst. Det är en bön från Guds hjärta till Guds hjärta. Varje ord har den eviga kärleken och den eviga visdomen i sig. Vi är i det himmelska. I vers 6 nämner Han för första gången det som Han upprepar två gånger till, nämligen att människorna är givna till det himmelska och skall i bön besvaras i det himmelska. De som hör Jesus till hör himmelen till. Det är absoluta ord om en Herre med en absolut vilja för dem som hör till Honom. …de är uttagna ur världen. De är i världen men icke av världen, som vers 11 och 15 säger. Det finns inget som skiljer och splittrar i Jesus.

    [9] Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. [10] Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. [11] Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. [12] Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. [13] Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.

Om Jesus nu summerar lärjungarnas liv, förutom undergångens man, så är Hans slutsats att de är ett liksom Fadern och Sonen är ett. Allt i kristenlivet är avhängigt av om vi lever vårt liv i Jesus Kristus. Livsenhet med Jesus kan inte verkliggöras om vårt hjärta är fäst vid andra ting. Korset måste få komma emellan allt som skiljer oss från Jesus. Detta poängteras i vers 16-18. Här finns en överensstämmande beskrivning i Efesierbrevet, där församlingen beskrivs som Kristi kropp:

 ”Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, [23] som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.”

Församlingen har sitt liv med Kristus i det himmelska. Så beskrivs det på ett liknande sätt i Efesierbrevet:

Ef 1:3

 ”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen,”

Ef 2:5-6

” …att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – [6] och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.”

 [14] Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. [15] Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem för det onda. [16] De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. [17] Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. [18] Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, [19] och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen

Jesus är klar över att det skall bli ett lidande i världen att höra till Honom. Det blev ju ett sådant lidande för Honom själv, när Han gav sitt liv; då måste det också komma lärjungarna till del – inte bara Hans egna lärjungar utan lärjungarna i alla tider. De skall helgas genom sanningen, Gudsordet är sanningen. Människan kan alltså inte bli herre över Guds ord. I grundtexten uttrycks det än tydligare. Där står: ”Det ord som är ditt, är sanning.” Det är också beskrivet som att det är ande och liv. Ordet som är ditt handlar djupast sett om Jesus själv. Det är Han som är sanningen. Han är sanningen, Han allena. Han helgar sig till ett offer, vilket endast Han kan göra, aldrig någonsin någon annan, eftersom Han är utan synd. Och Han gör det för oss. Vi helgas genom att göra som Paulus skriver:

Rom 12:1-2

    ”Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. [2] Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

 [20] Men inte bara för dem ber jag, utan också för alla som genom deras ord tror på mig. [21] Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. [22] Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, [23] jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

    [24] Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. [25] Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. [26] Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem."

Så ber Jesus inte bara för sina lärjungar utan för alla framtida lärjungar på alla platser i alla tider. För lärjungarna blir Guds ord deras ord. Det ger en auktoritet åt lärjungarnas förkunnelse som blir viktig för oss när vi läser apostlagärningarna och breven, liksom Uppenbarelseboken. Detta deras ord skapar tro. Orden om enhet är mycket framträdande i hela den översteprästerliga förbönen och på ett särskilt sätt i dessa sista versar som pekar in i den framtid som är vår. Låt oss glädjas åt enheten i Kristus!