Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

Vad Jesus visste, är en kunskap som inte har med kunskapens träd på gott och ont att göra utan är en kunskap som är Sonens lydighet till faderns vilja. Detta är en kunskap som är ett med Jesu person. Det är segerrikt och kärleksrikt långt mer än vi kan tänka. Det är inte ett fåtal människor som Han älskar. Det är alla, vilket vi förstår av kapitel 1, vers 11:

    Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.

    [2] De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus.

Varför står det inte att det var påskmåltid? Det poängteras att det är en måltid, men det är Jesu måltid och det är det viktiga. Om man jämför måltider i evangelierna finner man ett mönster som finns i nattvarden och som centrerar måltiden kring Jesus och Hans frälsningsverk, vilket tagits upp tidigare i bibelstudiet.

 [3] Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. [4] Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. [5] Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. [6] När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!" [7] Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det." [8] Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen gemenskap med mig." [9] Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet." [10] Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." [11] Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

    [12] När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? [13] Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. [14] Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. [15] Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. [16] Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. [17] Vet ni detta, är ni saliga om ni också handlar så.

”Kristi kärlek till oss och vår inbördes kärlek till varann är själva hjärteblodet i församlingens liv. Tar man bort det, finns det ingen församling längre. Där kärleken är borta, är det ett säkert tecken på att Kristus också är borta,” skriver Paul Madsen i sin kommentar till Johannesevangeliet. Vi har kommit till et kapitel hos Johannes, som i likhet med 1 Kor 13 hos Paulus kan kallas kärlekens kapitel. Vi börjar med att se in i Jesu kärlek i de första versarna, en kärlek som övergår allt. Därefter får vi stifta bekantskap med lärjungarna. Det handlar om Judas förräderi och Petrus motstånd mot Jesu kärlekshandling.

Jesus visste vad som fanns i människorna. Han visste hur lärjungarna skulle handla i avgörandests stund. Han kände redan nu sin förestående ensamhet på korset. Då ger Han ytterligare ett prov på sin kärlek, handfast, oväntat. Husets Herre tjänstgör i den lägsta sysslan – Jesu kärlek vänder på begreppen, inget annat än omvändelse är möjligt för oss om vi vill höra Herren till. Och Han gjorde det redan nu, det som är korsets hemlighet för den som inte tror och mest uppenbara för den som tror:

Fil 2:7

    ”utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.”

Lärjungarna fick också en lektion i församlingsliv som Johannes senare skulle upprepa:

1 Joh 4:11

    ”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.”

 [18] Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig. [19] Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. [20] Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig."

    [21] När Jesus hade sagt detta, skakades han i sitt innersta och vittnade: "Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig." [22] Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. [23] En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. [24] Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. [25] Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" [26] Jesus svarade: "Han som får brödet som jag nu doppar." Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. [27] När Judas hade fått brödet, for Satan in i honom. Jesus sade: "Gör genast vad du skall göra!" [28] Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. [29] Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. [30] Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

    [31] När Judas hade gått, sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. [32] Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. [33] Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. [34] Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. [35] Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek."

Vers 35 är verkligen en självprövningens vers för varje församlingsgemenskap. Det är dessutom ett sakinnehåll som Jesus upprepar för att vi verkligen skall ta emot det och leva av det. Det finns ett slags mantra som går genom vår kyrka, men som är lika falskt nu som när Sören Kierkegaard kritiserade det: ”Den största kriminalförbrytelsen världen känner är den officiella kristendomens lögn att alla är kristna.” Det mantrat säger att Guds utflöde av kärlek gör alla till goda kristna, men Guds ord säger istället att det krävdes inget mindre än Guds egen död på korset för att rädda mitt liv. Istället behöver jag ta till mig att jag inget kan göra annat än klamra mig fast vid Herren i tro på att bara Han kan göra saken för mig god:

Ps 139:23-24

”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.”

  [36] Simon Petrus frågade: "Vart går du, herre?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." [37] Petrus sade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig." [38] Då sade Jesus: "Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig."

När vi nu får Jesus som förebild och budet om att älska varandra som en befallning förstår vi också att vi ingenting kan göra. Vi behöver till detta en kraft som bär oss. Då introduceras på allvar Den Helige Ande, Pingstanden.

     [14:1] "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. [2] I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? [3] Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. [4] Och vägen dit jag går, den känner ni." [5] Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" [6] Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [7] Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom." [8] Filippos sade: "Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss." [9] Jesus svarade: "Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? [10] Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. [11] Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Först beskriver Jesus Guds öppenhet mot människor. Vi är ju inte stöpta i samma form. Skaparen ser sin skapelse också in mot evigheten i alla dess former. Sedan beskriver Jesus hur Hans kraft ser ut, hur Han bärs igenom svårigheter. Den kraften heter ”att förbli i Fadern – Han är och förblir i Fadern. Han är i obruten enhet med Fadern. Om vi var på samma sätt, skulle det stämma att vi alla var goda kristna. Men vi är inte på samma sätt. Den onde försöker i evangelierna på alla sätt så split mellan Fadern och Sonen, men han misslyckas kapitalt, helt och hållet. Hur skulle han lyckas med oss?

[12] Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, [13] och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. [14] Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Nej, vi kan inte stå emot den onde, hur starkt vi än kämpar. Den enda väg vi har finns i tron. Där kommer bönen till vår hjälp. Och så kommer Hjälparen, den Helige ande…

 [15] Om ni älskar mig, kommer ni att hålla mina bud. [16] Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: [17] sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. [18] Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. [19] Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. [20] Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. [21] Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom." [22] Judas – inte Judas Iskariot – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?" [23] Jesus svarade: "Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. [24] Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.

Märk nu, att när Jesus talar om Hjälparen, känner vi åter igen det kärleksspråk som Han tidigare talat. Vi kommer ihåg vad Jesus redan har sagt om Anden, när han talade till Nikodemus:

Joh 3:7-8

    ”Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. [8] Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."

Vi får förtrösta på Anden och låta oss drivas av Anden.  Och det som är målet för oss är en allt större närhet till Herren Jesus, så att vi får bli Faderns barn helt och fullt. Vi dras av Anden till Sonen till Fadern.

[25] Detta har jag sagt er, medan jag är kvar hos er. [26] Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. [27] Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. [28] Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. [29] Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett. [30] Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. [31] Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån.

Anden skall lära och påminna om allt det som Jesus sagt. Där skall visheten i tron hämtas. I det att vi förlitar oss på den visheten skall vi få frid. Det är pingstdagens Ande, det är den väckelse i den Helige Ande som förändrar kalla församlingar till kärleksfulla, Jesustroende gemenskaper. Detta skall nu Jesus undervisa oss vidare i.