I boken ”Nåde over nåde” beskriver Poul Madsen hur Jesus innan Han går in på Anden verkligen vill beskriva vår enhet med Honom. Det sker i liknelsen om vinträdet och grenarna. Han ber oss först tänka på att Jesus talar om trädet och grenarna, inte om stammen och grenarna. Vi har full gemenskap med jesus, därför beskriver han sig som trädet, som helheten, där vi finns med som grenarna. Han för oss in i sin rikedom. I Hans gemenskap med Fadern finns på liknande sätt vår gemenskap med Honom – Hans gudomliga liv är vårt liv. Vi är grenarna, men Han är allt.

    Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. [2] Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. [3] Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. [4] Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. [5] Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. [6] Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. [7] Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. [8] Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. [9] Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. [10] Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

    [11] Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. [12] Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. [13] Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. [14] Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. [15] Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. [16] Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. [17] Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra

Vi kan verkligen vila i att vi är grenarna i tro på Honom. Utan Honom kan vi ingenting göra. Vi får ta emot och ge oss åt Jesus. Och Han säger: ”Bli i mig!” Hur kan vi lära oss det som Jesus har att säga oss i detta kapitel. Vi gör det med ”Nåde over nåde”:

1/ Först får du be herren om att skänka dig en levande övertygelse om att du har lämnat ditt liv till Honom och därför är i Honom och Han i dig. När det blir en verklighet för oss, sker en fullständig förändring med vårt liv. Intill dess kämpar vi ”för att leva upp till” och efter det lever vi ”utifrån” det liv som har givits till oss, eller som Paulus skriver att nu lever inte jag utan Kristus i mig.

2/ Därefter måste vingårdsmannen få rensa mig – jag skall beskäras så att min kraft kan användas till att bära frukt. Då vill Herren ha fria händer över mig. Det behöver inte vara synd som Han vill rensa oss ifrån, det kan också vara andra saker som tar min tid bort från Herren och mitt liv bort från Herren.

3/ Inget skall kunna skilja dig från Jesus Kristus (vers 5). Det finns alltid sådant som kan tränga sig emellan dig och Herren. Helige ande vet vad det är och påminner om vad frestelser är, vilka bekymmer som kan tränga bort dig från ett liv i Herren, eller hänsyn till människor eller annat.

4/ Det fjärde är att du skall låta ordet få leva ett flödigt liv i dig (vers 7). Ordet är Jesus. Du får ge Honom tid genom att dröja kvar vid Hans ord. Bibeln skall få vara andlig mat för den kristne. Ordet och bönen är livssaften i vinträdet. Man kan tillägga nattvarden.

5/ ”Bli i min kärlek”, sade Herren Jesus (vers 9). Liksom Fadern älskade Sonen, så älskar Sonen oss. Det kan vi inte förstå, eftersom vi inte kan finna att vi är värda Hans kärlek. Han har utvalt oss (vers 16) och Han kallar oss Sina vänner (vers 14). Han gav Sitt liv för oss! Att veta sig vara älskad av Gud på detta sätt är den största kraften i en människas liv! Därför finns det heller ingenting som är mer kärt för den onde att förstöra än vår visshet om att vi är älskade av Gud. Han tål inte se en människa som gläder sig åt frälsningen genom Jesus Kristus. Därför försöker han med alla till råds stående medel föra in mörker och tvivel i själen. Ofta är Han framgångsrik med att han översköljer hjärtat och samvetet med en flod av anklagelser och fördömanden. Han pekar på synd i vårt liv, och så fördömer han oss och pinar och plågar samvetet, intill dess att varje känsla av att vara älskad av Gud är borta. Här skriver Poul om att vi har Jesu Kristi blod som renar från all synd. Detta är räddningen. Jag kan skriva under på att det är så, men skulle vilja uttrycka det så här istället: ”Du får glädjas med att gå i gudstjänst, komma inför Herrens ansikte, be om dina synders förlåtelse, lyssna till ordet, komma som förlåten syndare till det dukade bordet och ta emot Herren själv i Hans kropp och blod.

6/ Guds kärlek till oss ger alltid sitt utslag i Guds kärlek genom oss (vers 12 och 17). Den som blir i Kristus, han blir i Guds kärlek, och Kristus blir i honom. Han eller hon kan älska såsom Kristus älskar. Älskad av Gud öser Jesus ut sin kärlek till andra och förblir på det sättet i kärleken, efterwsom kärlekens väsen är givande. Han har ju gett det yttersta beviset på kärlek, när Han gav sitt liv för oss.

Så här förblir vi i vinträdet, i Kristus, i ordet, i Hans kärlek, i Guds kärlek och det är själva livet i den Helige Ande, frälsningen i dess fullhet.

Men vem är det som skall nyttja vinträdets frukt? Är det grenarna? Nej! Det är vingårdsmannen som har krav på frukten (vers 1). Han har skapat, Han skall nyttja. Han som äger hela universum blir tillfredställd av att se sig själv i frälsta människors liv.

Vad får vi då? I vers 11 står det att vi får fullkomlig glädje – finns det något mer eller större att önska? Sådant är det fördolda livet med Kristus i Gud. Så avslutas detta kapitel med att beskriva hur världens motstånd ökar ju mer Kristus kommer in i våra liv. Men det ändrar ingenting när vi förblir i Kristus och inte upptas av världen, utan av Honom. Detta är kristenlivet, så som det nya testamentet skildrar det för oss. Det var denna underbara frälsning som Kristus vann åt oss i det att Han gick till Fadern. Detta är härlighetens hopp!  

    [18] Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. [19] Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. [20] Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. [21] Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. [22] Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd. [23] Den som hatar mig hatar också min fader. [24] Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, skulle de vara utan synd. Nu har de sett dem, och de hatar både mig och min fader. [25] Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat mig utan grund.

    [26] När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. [27] Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.