Om det förra kapitlet handlade om att vara ett med Kristus i hans väsen, så handlar detta kapitel om att vara ett med Kristus i hans verk. Om det förra handlade om insidan i kristenlivet, så handlar detta om utsidan.

    Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. [2] De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. [3] Och detta skall de göra, därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. [4] Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det.

Nu poängteras det att vi är vittnen för Gud. Som sådana kan livet bli obekvämt, för att använda ett populärt språkbruk. Världen hatade Jesus utan skäl och världen kommer att hata Hans lärjungar utan skäl. Detta är verklighet i Irak och andra länder också idag. Att bli uteslutna ur synagogorna, var för Hans lärjungar då att bli uteslutna från all social gemenskap inklusive familjegemenskap. Här kan också beskrivas en kamp i framtiden, en kamp som står inne i kyrkans mitt. Tänk bara på hur Martin Luther behandlades med påvens bannbulla. I tredje riket fängslades och mördades de som ville vara Jesu Kristi kyrka. Idag…i morgon…?  

Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. [5] Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? [6] utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. [7] Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går, skall jag sända honom till er, [8] och när han kommer, skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. [9] Synd: de tror inte på mig. [10] Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. [11] Dom: denna världens härskare är dömd.

Vet världen inte redan vad synd är? Är det inte att man överträder lagen? Ja, man kan ju säga att det är syndens konsekvenser, men djupast sett är syndens väsen att inte tro på Jesus. Vi, som har fått det uppenbarat, försöker förstå att det är så, men halkar lätt tillbaka i det lagiska tänkandet. Men det är så, att allt som inte utgår från tron är synd. Paulus skriver i Romarbrevet 14:23:

    ”Men den som äter fast han hyser betänkligheter är dömd därför att han inte handlar i tro. Allt som inte sker i tro är synd.”

Vet inte världen redan vad rättfärdighet är, nämligen att hålla Guds lag. Den som gör det är rättfärdig – rättfärdigheten är synlig. Nej, säger Johannes – Rättfärdigheten är att Han går till Fadern och – ni ser Honom inte längre. Här är enda stället i evangeliet där ordet rättfärdighet står. Rättfärdigheten kan istället beskrivas som Jesu förnedringsväg där Han går via Getsemane och Golgata genom dödsriket till Faderns högra sida – Han syns inte längre. Guds rättfärdighet är den enda rättfärdighet som består inför Gud och Han rättfärdiggör den som tror på Jesus. Vi kan se hur Paulus uttrycker detta:     

” I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus(Romarbrevet 3:26)”

Hur heligt ett Guds barn än lever, så är det aldrig hennes synliga rättfärdighet som frälsningen bygger på, utan alltid och i evighet den osynliga rättfärdigheten, dvs vår Herre Jesus Kristus själv som sitter på Faderns högra sida med ett fullbordat frälsningsverk för oss.

Vet inte världen vad dom är? Något synligt – domar avkunnas ju varje dag. Men Jesus talar om det som inte är synligt, nämligen att denna världens furste är dömd. Om vi ser oss omkring, så ser det ju snarast ut som om denna världens furste har makten. Att det verkligen är som Jesus säger, kan bara den Helige ande överbevisa om, och det gör Han. Paulus beskriver hela dettasammanhang i Romarbrevet 1:16-17, något som fick en avgörande betydelse för Luthers rättfärdighetsgörelselära:

”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. [17] I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.”

[12] Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. [13] Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. [14] Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. [15] Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

Anden skall vägleda oss i tro, eftersom en trosvandring är en lydnadens väg. Det är inte en upplysningens väg, som är så vanlig i andra religioner, som fokuserar på kunskaper och särskildhet hos den troende. Kristus och korsets väg är det allt väsentliga i den undervisningen om den nu skall koncentrera sig på synd, rättfärdighet och dom. I talet om dom ligger budskapets riktning, att leva till Jesus här är att leva det eviga livet här och nu.

  [16] En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen." [17] Då sade några av lärjungarna till varandra: "Vad menar han när han säger: 'En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen', och när han säger: 'Jag går till Fadern'?" [18] De sade: "Vad menar han med 'en kort tid'? Vi förstår inte vad han säger." [19] Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni undrar varför jag sade: 'En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen'? [20] Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. [21] När en kvinna skall föda, har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. [22] Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. [23] Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. [24] Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

I vers 24 upprepas det som sagts i kapitel 15. Här finns det tillägget att vi skall be i Jesu namn. Avslutningsorden ”i Jesu namn” använder vi ju regelbundet i bönelivet utifrån detta bibelställe. Här och där förekommer det som i denna text, att lärjungarna säger att de inte har förstått. I den här stunden förstår de inte, eftersom de inte har klart för sig vad som skall komma att ske med deras rabbi, man Johannes har lagt på minnet deras oförståelse, kanske för att visa att de inte förstod, men lade hans ord på minnet till den stund då Han undervisade dem igen som den uppståndne frälsaren några dagar senare. En vän till mig sade en gång, när jag hade kommit hem från en resa: ”Jag förstår att det inte går att berätta om detta så att jag förstår, det måste väl upplevas?” Så är det för lärjungarna när de inte förstår vad som kommer att ske med Jesus. De måste liksom dö med Honom för att få nytt liv efter långfredagen. Så är det med den som blir frälst, Det skall till att den gamla människan dör för att den nya människan skall födas. Bo Giertz har beskrivit omvändelsen på detta fiffiga sätt: ”Kris leder till Kristus, Kristus leder till kris!”

  [25] Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. [26] Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, [27] ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. [28] Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern." [29] Lärjungarna sade: "Nu talar du med klara ord och inte i bilder. [30] Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud." [31] Jesus svarade: "Nu tror ni. [32] Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. [33] Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Här kommer vi tillbaka till om att be i Herrens namn. Det påminner oss om att vår bön vilar i att vi är maktlösa och att vi får gå in under Sonens lydnad när vi ber. Vår bön är trots allt, en bön i Jesu namn. Då behöver vi inte förtvivla i hur vi ber och om hur vår bön bör vara – den kan vara som den är.