Lotta Schüllerqvist är journalist och korrespondent i Jerusalem för Dagens Nyheter. Hon har just kommit ut med en bok med titeln ”Marnas hemlighet – Berättelser från Gaza”. Marna är namnet på det hotell hon tar in på varje gång hon reser till Gaza. Berättelserna härrör ur samtal med människor som hon mött när hon varit i Gaza under en sjuårsperiod fram till nu. Bokens baksidestext beskriver att berättelserna förmedlar en annan bild av Gaza än den gängse – en bild av drömmar och okuvligt hopp.

Det är sant att boken ger oss sådana bilder, men de är knappast representativa för Gazaborna. Detta framkommer med all önskvärd tydlighet i de små livsskildringarna. Lotta möter de som kan tala engelska med henne, hon möter människor som antingen är framgångsrika eller annorlunda på det sättet att de genom kontakter med andra kulturer kan ha en vidare syn på vad Gazasitauationen egentligen står för.

I en händelse i boken kommer det fram att det finns en annan verklighet i Gaza än den som är Lotta Schüllerqvists. Hon far med taxi genom centrum samtidigt som ett begravningståg med en avliden Hamasledare korsar hennes väg. ”Gå absolut inte ur bilen” manar hennes chaufför. Vi kan ana att Gaza är en plats som är omöjlig att leva i för en svensk journalist. Livet blir begränsat till vissa platser, vissa tider. Man kan inte ta sig fram till fots utan att riskera att bli tagen som gisslan, en kvinna kan inte beträda gatan utan att ha en sjal svept om sig.

Detta är ingen bok som beskriver livet i Gaza ur religiös eller politisk synvinkel. Det är en skildring utifrån vad en västerländsk journalist som då och då kommer in från Israel får möta. Som sådan är den vackert och väl skriven.

En tanke som slår läsaren även om den inte uttrycks konkret i boken är den omöjliga situationen i Gaza, en situation som tenderar att förvärras, tvärs emot det som förkunnas på omslagets baksida. Alltsedan Hamas tagit över styret i Gaza finns det inte längre någon organisation eller myndighet som är intresserad att ta vara på Gazas framtid. Livet handlar om att överleva till nästa dag. Man känner intensivt ett ”Moment 22” genom hela boken. I takt med att Gaza i allt större utsträckning fungerar som ett terrorismens förtrupp mot Israel måste Israel i sin tur svara med att kväsa allt som hotar från andra sidan gränsen. Våldet trappas upp i en spiral som inte tycks ha något slut. Många har intresse av att konflikten hålls vid liv och hjälper till att stoppa in vedpinnar i brasan. På en plats som skulle kunna vara Medelhavets allra vackraste finns till slut bara hat och desperat överlevnadsstrategi. Endast Gud kan lösa upp den hatets knut som formar tillvaron i den konflikthärden.