Onsdagen den 15 juni. Klockan är 17. Jag kör hem från Götalundens kyrka i Trollhättan till lilla Sjuntorp, någon mil ner längs 45:an. Framför och bakom mig: ett gytter av trafikomläggningar i väntan på en fyrfilig väg till Göteborg, klar om något år. Framför och bakom mig: SAABbilar av alla färger och årgångar. Det slår mig att detta är SAABland. Fortfarande ett provisorium. Det är med SAABfabriken som med vägen; hur skall det kunna bli klart och välfungerande. Med en viss skillnad. Vi vet att vägen kommer att bli klar. Det finns garantier för det. Det ligger vid sidan om marknadsspelet, men är ändå en medverkande faktor. Den fyrfiliga vägen och järnvägens dubbelspår behövs för trestadsregionens framtid.

Men det är just om framtiden jag skulle vilja göra ett inlägg. Det finns de som påstår att framtiden är i våra händer. Den uppfattningen verkar leva sitt eget liv när det sätts press på en bygd, som nu med osäkerheten kring SAAB:s vara eller inte vara. Ändå är det så att vi inte kan veta om framtiden. Vi kan vilja målmedvetet, vi kan drömma, vi kan hoppas. Vi kan klamra oss fast vid sådant som känns tryggt. Som en medelålders man med pojkcharm och vänlig blick som aldrig verkar ge upp. Jag känner inte Victor Muller, men fick tillfälle att hälsa på honom när vi möttes i restaurangen på Ronnums i Vargön för några veckor sedan. Församlingen hade just avtackat avgående kyrkvärdar med en god middag. Just när vi avslutade vår andakt med att bl. a. be för Trollhättan och SAAB, kom ett nytt sällskap in i restaurangen. Det var SAAB:s ledning, regionala och lokala politiker och intressenterna från Pang Da som skulle avsluta sin dag med en måltid. När vi så möttes vid restaurangentrén fick Victor Muller från oss med sig en alldeles personlig välsignelse för all sin strävan med SAAB. Att få en välsignelse är gott och gör gott. Det lägger till något som vi inte själva är herrar över, nämligen hur det skall gå. Hemma i villakvarteret finns det gott om familjer som är beroende av fabriken för att kunna se framtiden tryggt an. Inte bara i Trollhättans kommun, som vi tillhör, utan i närområdet långt upp i Dalsland, ut över västgötaslätten, ner i Göta Älvdalen och ut mot havet är många, många på något sätt beroende av om SAAB går bra. Det säger sig självt att det har funnits en oro för framtiden här under ganska lång tid, eftersom turerna med SAAB pågått under flera år. I det läget måset vi människor ha ett förhållningssätt för att tackla vardagen. Något som har slagit mig har varit människor som sagt ”att vi är en sorts folk som aldrig ger upp”. Så kan man tänka och det är goda tankar som kan nära ny initiativkraft för morgondagen. En annan tanke som jag mött är hur vi fäster oss vid personer som kan hjälpa oss att besegra det okända, dvs framtiden. Här kommer företagsledarna i centrum: ”Slitvargen som aldrig ger upp”; ”Entreprenören som ser nya möjligheter hela tiden – en underdog som inte har något eget kapital, men som kan fixa fram det genom egenartad arbetsförmåga och okuvlig kreativitet”; ”Kommunpolitiker som lyckas samla befolkningen kring ’att vi skall klara av det’.”

Nu är det ju ett faktum att vi inte vet hur det går. Vi vet inte om kapitalet som ständigt måste strömma till för att först hålla produktionen igång, för att sedan sälja det som tillverkas – om de pengarna kommer att finnas i företaget. Framtiden är oviss, liksom all framtid är sådan. Vi vet att framtiden har det goda med sig att det öppnas många vägar som vi inte kände till tidigare. Vi vet att kriser öppnar vägar. Så är det i personliga kriser när man tvingas stanna upp från den tillvaro som annars inte har plats för eftertanke. Så är det också i gemensamma kriser där vi får ompröva de förhoppningar som inte infriats.

I all ödmjukhet kan jag se att det till slut är så, att det inte handlar om SAABbilar eller varumärket SAAB utan om något mycket mer basalt: hur vår gemensamma framtid blir, den vi skall leva tillsammans i. I det läget är alltid bäst att låta den Herre som råder över framtiden få första ordet. I Götalundens församling har vi tagit initiativet till en SAABbön. Den delar vi gärna med oss av:

Vi ber för SAAB och all den verksamhet som är beroende av SAAB.

Herre, kom till alla dem som arbetar och får sin försörjning genom SAAB.

Vi ber Dig att det skall öppnas nya möjligheter i veckorna som kommer.

Gör oss uthålliga och djärva i strävan för ett liv i gemnskap, där var och en är sedd och älskad.

I Jesu Kristi namn.

Göran Olander, präst i Götalundens församling i Trollhättan