Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: [2] Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. [3] Simon Petrus sade till de andra: "Jag ger mig ut och fiskar." De sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.

Varför säger Petrus: ”Jag ger mig ut och fiskar?” Det verkar så ensamt – de är ju i alla fall 7 av Jesu lärjungar samlade för att göra något. Synbarligen kan de inte åstadkomma något utan Herren. De ger sig av tillsammans, men det verkar inte finnas någon gemensam drivkraft för dem. Inte heller får de någonting, fast de är ute hela natten. Det finns en symbolik i att det är natt också. Fiskade man verkligen på natten, eller skall det också visa på ensamheten? Tre år tidigare hade det varit på samma sätt. Vi kan läsa om det i Luk. 5:5

    När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där." [5] Simon svarade: "Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten." [6] Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, [7] och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. [8] Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: "Lämna mig, Herre, jag är en syndare." [9] Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – [10] likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor."

 [4] När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. [5] Och Jesus frågade: "Mina barn, har ni ingen fisk?" De svarade nej, [6] och han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. [7] Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren!" När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet.

Johannes upptäcker Herren först, men Petrus är den som kastar sig i vattnet och går in mot land för att möta Jesus. Nu kallar Jesus dem för mina barn. Vi kan tycka att det är ett annorlunda språkbruk av Jesus, men det har förekommit en gång förut och de har det nog i färskt minne eftersom han sade det i skärtorsdagsnatten:

    Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.

(Joh 13:33)

 [8] De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. [9] Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. [10] Jesus sade till dem: "Hämta några av fiskarna som ni just fick." [11] Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

Det har sagts att siffran 153 talar om ett bestämt tal, nämligen alla de språk som talades vid denna tid, vilket skulle vara liktydigt med antalet folk på jorden. I vilket fall som helst är det nog viktigt att det är ett exakt tal. Det är inte som när Jesus bespisade 5000 män + kvinnor och barn. Nej, här är alla fiskar räknade, vad det nu står för. En sak som det bör stå för i så fall är en fullkom-lighet av något slag, kanske just att evangeliet skall nå ut till alla folk, eftersom lärjungarna säkert drar sig till minnes vad som hände tre år tidigare, då bud-skpet handlade om att bli människofiskare. Kommande vers 15 – 20 anspelar ju också på detta; Petrus skall föra lammen på bete, vara en herde för fåren, föra fåren på bete. Jesus välsignar honom i tre steg och de representerar ett slags fullkomlighet i att följa Jesus, något som de just innan verkat miltals ifrån. Det finns ett slags misslyckande i att vara utan Jesus, som alltid är en risk i kyrkliga sammanhang och som Jesus sätter fingret på. ”Utan mig kan ni ingenting göra, säger han. Det är ett memento i alla församlingar att man kan göra hur många saker som helst, men om Jesus inte är i centrum, så handlar det bara om tomma nät.  

    [12] Jesus sade till lärjungarna: "Kom och ät." Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. [13] Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. [14] Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Jag tror att Johannes, genom att han skriver att det är tredje gången Jesus möter lärjungarna som uppstånden, nu menar att han inte kommer att berätta någon mer händelse, t. ex. himmelsfärden.

Det skildras åter en måltid, något som är mycket vanligt förekommande just i de berättelser om den uppståndne Jesus som vi har i evangelierna och apostlagärningarna. Här är det bröd och fisk som är beståndsdelarna. Det står att Herren gick fram och tog brödet och fisken och gav dem. Vi kan förstå att det beskriver Honom som husfadern vid måltiden. Då är det underförstått att han också välsignar. Det fjärde elementet som är medverkande i nattvardsmåltiden är också underförstått, nämligen att han bröt brödet. 

    [15] När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina lamm på bete." [16] Och han frågade honom för andra gången: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "Var en herde för mina får." [17] Och han frågade honom för tredje gången: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. [18] Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." [19] (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

Kan det vara så att man, när man följer Herren, får kasta ut näten på den rätta sidan i den rätta stunden och dessutom får smaka ”frukterna” av det arbete som man utfört? Nu möter vi Jesu kärlek i samtalet mellan Honom och Simon. Att följa Jesus är att vara i Hans kärlek, i fullkomlighetens (3 ggr) kärlek. Den trfaldiga förnekelsen byts i trefaldig förlåtelse och upprättelse till liv i Kristi kärlek:

1 Kor 13:1-10

    Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. [2] Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. [3] Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

    [4] Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. [5] Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. [6] Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. [7] Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

    [8] Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. [9] Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. [10] Men när det fullkomliga kommer, skall det begränsade förgå.

[20] Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. [21] När Petrus såg honom, frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" [22] Jesus svarade: "Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig." [23] Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

  [24] Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

 [25] Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig, tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.