Gaza – från faraoner till islamister

Av Nathan Shachar, Atlantis förlag, 334 s.

Boken är skriven av DN:s korrespondent i Mellanöstern, ursprungligen på engelska och utgiven 2009, men uppdaterad till i december 2010 i den till svenska översatta upplagan. Vi får följa Gazaremsans historia från år 1457 f. Kr. och till senaste årsskiftet. Naturligtvis är Gaza inget enhetligt område under hela denna historiska tid. Det går en gränspunkt den 7 januari 1949. Då inträder vapenvilan efter kriget 1948. I fredsfördraget mellan Israel och Egypten skapas Gazaremsan som en särskild territoriell enhet.  Redan från början är det en plats för hemlösa araber från vitt skilda områden. Redan från början är det överbefolkat och beroende av omvärlden för sin existens. Redan från början är det ett område som ibland fungerar med hjälp från Israel och världssamfundet. Men det är också ett område som missköts av alla parter. Så småningom går det mot den katastrof som är dagens.

Hur detta går till, beskriver Schachar, på ett, som jag förstår det, objektivt och fullödigt sätt. Efter en beskrivning av områdets naturliga förutsättningar, ges oss en historieskrivning i bokens första fjärdedel av tiden fram till det första arabisk-israeliska kriget 1948. Lejonparten skildrar sedan kronologiskt det som händer i och påverkar Gaza under de 60 senaste åren. Det är intressant läsning hela tiden. Författaren sätter fina kapitelrubriker som beskriver händelseutvecklingen, t. ex. kapitel 13 ”De lugna åren, 1972-86”; kapitel 14 ”Al-Intifada – det första palestinska upproret bryter ut i december 1987; kapitel 15 ”Ekonomisk krigföring och islamismens uppgång 1987-1991.”

Bokens aktualitet är dess styrka, den är skriven mot den till synes hopplösa situationen som har blivit idag, med en djupt splittrad befolkning under Hamasstyret; med en stenhård konfrontationssituation gentemot Israel och med en svag tro på en möjlig demokratisk utveckling på Gazaremsan. Schachar vet att det sett ut så här tidigare, inte så illa som idag, men tillräckligt illa. Han beskriver att det har varit så. Han skildrar också hur ett så här pass begränsat område  (ca 43x8 km) med internationell hjälp kan byggas upp igen på ganska kort tid. Israel gjorde antagligen ett stort misstag att inte hjälpa till att bygga upp en god infrastruktur med en självständig ekonomi när det en gång var möjligt (särskilt mellan 1972 och 1986). Nu är det lång väg dit. På Västbanken sker idag en helt annan ekonomisk utveckling som gynnar demokrati och minskar grogrunden för islamism. Det kanske också är bokens begränsning, nämligen det större perspektivet för hela Israel-Palestinafrågan. Kan Västbanken fungera som hävarm för en annan utveckling också i Gazaområdet? 

Slutligen kan sägas att för den som vill få tillförlitlig beskrivning av händelseutvecklingen i Gaza är detta en alldeles ypperlig bok, välskriven som få, dessutom berikad av kronologi  i koncentrat, karta över området, litteraturlista och personregister.

 Boken om Stanley Sjöberg

Skriven av Birger Thureson, Gospel Media förlag 2011, 311 s.

Nog är  Birger Thureson en lämplig skribent att skildra Stanley Sjöbergs liv i boken som kommer ut i samband med att Stanley blir 75 år. Han har åldern inne, dvs han har varit med under nästan lika många år i det kristna livet som Stanley Sjöberg själv. Han har, vad jag förstår, mött och skrivit om jubilaren vid många tillfällen genom åren och han är en duktig skribent som fångar människan Stanley Sjöberg och hans livsgärning.

Jag bruka göra ett och annat ”hundöra” i den bok jag skall skriva om där jag känner att det står något viktigt. Thuresons bok fick bara ett enda sådant märke, mest beroende på att den är så underhållande skriven att jag inte ville bryta läsupplevelsen förrän jag läst ut boken. Den sidan jag fastnade för var en sida jag gick tillbaka till när jag läst bra mycket längre. Men just kapitlet om hur Stanley Sjöberg mitt i livet, mitt i sin gärning kom till den gamla slitna baptistkyrkan i Sundbyberg som skulle rivas, stannade till på gatan utanför och fick en vision om en församling, en vision som en praktisk människa skulle tvekat inför många gånger – det kapitlet beskrev en vändpunkt i hans liv och för mig som läsare blev det också som en  vandring tillbaka till glädjen i Herren efter framgång på framgång som just hade slutat i katastrof.

Vad var det som hade skett? Ja, det skall du absolut läsa om själv, men något kan sägas om det. Fram till Centrumkyrkan i Sundbyberg är boken mycket av en framgångssaga, om en visionär och arvtagare till ledarskapet i pingströrelsen efter Levi Pethrus. Tidigt i läsningen undrade jag över att det inte fanns en rejäl personförteckning längst bak, som det brukar göra i den här typen av skildringar av kända män. Men så var det inte och sådan är inte heller Thuresons berättelse om pingstpastorn Sjöberg.

Det är något helt annat och så mycket mer sympatiskt och trosstärkande som sker i Sundbyberg. När Stanley lämnar citykyrkan i Stockholm, efter framgångsrika år där och tidigare i Filadelfiaförsamlingen är han på väg att bli luttrad. Han har i citykyrkan drivit ett projekt att bygga Charisma center i Alvik, ett storslaget projekt som skulle gått löst på många miljoner. Det hela rinner ut i sanden och Stanley slutar som pastor i Citykyrkan. När han nu bygger upp församlingen i centrumkyrkan i Sundbyberg, betalar han själv med ett lån på sin och hustruns fastighet hyran för de fyra månader som kyrkan kan får hyras ut på rivningskontrakt. Han rör sig inte i mångmiljonklassen längre, det handlar om 40 000 kr. Och från den stunden verkar det vara Herren som bygger på huset. Stanleys vision är en kyrka för de som är utanför, för de som inte platsade i församlingen, för de utbrända och besvikna. Han har själv hört till de som har fått människor att lämna församlingar i besvikelse, men han har också själv fått känna på smärtan att hamna vid sidan av. Så startar han nu en församling som samlar människor som är ”utanför” och drivs in i projekt efter projekt som har utanförskapets människor som mål, men han startar inte bara församlingsbyggande utan engagerar sig i projekt och visioner för de tvingande frågorna om hur vi i svensk kristenhet idag kan komma de människor till mötes som inte talar de etablerade kyrkornas språk och han öppnar samtal utåt mot människor i Sverige och i världen.

Stanley Sjöberg har genom åren betraktats som en som sticker ut, både på ont och gott. Sådant skriver Birger Thureson också om i denna välskrivna bok. Du kan också få reda på vem som en gång för fyra år sedan tog initiativet till Jesusmanifestationen och vem det är som skriver varje vecka på Webbkyrkan.se.

 
Psaltaren (illustrerad)

Svenska Folkbibelns översättning – språkligt reviderad utgåva

Gloria förlag 2010, 256 s.

Det är trevligt av Folkbibelns redaktörer att ge ut en utgåva av en språkligt reviderad Psaltare som en riktig presentbok. Du får en riktigt inbunden bok med hög kvalitet och fina fotografier på helsidor som följer texten.

Om översättningen heter det: ”Denna omarbetade särutgåva av Psaltaren är en del av Svenska Folkbibelns pågående projekt att ta fram en språkligt reviderad version av bibeltexten för framtidens generationer. Med utgångspunkt från Svenska Folkbibelns text från 1998 och ett noggrant studium av den hebreiska grundtexten har det växt fram en förnyad översättning av Psaltaren som kombinerar det bästa av två världar; en pålitlig trohet mot både grundtext och svensk översättningstradition, så som den förmedlats från 1917 års översättning genom Svenska Folkbibeln, och den lediga svenskans närvaro och fräschör inom ramen för det utrymme som en texttrogen översättning har att röra sig.”

Som tillägg till psaltarpsalmerna finns läsningsplaner, en tvåmånadersplan för hur du kan läsa igenom hela Psaltaren, en genomgång av psaltarpsalmernas plats under en 4-veckors läsning av den kristna tidegärden och en judisk ordning för en månads  genomläsning av Psaltarens psalmer.

Ta vara på dessa ord i den nya psaltaröversättningen, som inspiration för din läsning:

”Underbara är dina vittnesbörd,

Därför tar min själ vara på dem.

När dina ord öppnas,

Ger de ljus och förstånd åt enkla människor…”

(Ps 119:129-30)