10 dagar före jul
Fortfarande livligt i korridorerna här på högskolan. En sista intensiv tentavecka för vissa. För andra är det väl som det brukar vara - det gäller att läsa under julledigheten, så att man klarar tentan som avslutar terminen, i medio januari.
Hemma i Sjuntorp firades det högmässa igår, Tredje söndagen i advent. Dop var det också med, tror jag, stor latinamerikansk släkt. Framför allt predikades det - på temat om Johannes Döparen, som går före Kristus. Bara genom att växla begrepp för att beskriva lagen given åt människorna - genom att tala om bud för att vi skall kunna leva arbetsliv, offentligt liv, privatliv, familjeliv och svara på Guds vilja med oss - fick texten nytt liv. Allt detta givet åt oss för att vi skall leva det givna mänskliga livet. Sedan en kort beskrivning om hur det levda livet bort från Guds klara bud in i "gränslandet" leder till att vi behöver Jesus och hur Johannes pekar på Honom. Starkt.
Annars har jag läst om och funderat på "hoppet" i veckan som var. Hur är det att leva urtan hopp? Att som Albert Camus i "Människans revolt" finna livets mening att göra uppror mot den gud som man inte vill tro på och leva totalt utan hopp om någonting - i ett intet. Ett heroiskt perspektiv som verkar populärt i vissa sammanhang. Men - det som är vanligare - att ha sitt liv förknippat med det som är nu och inte våga se framåt med hopp. Jag tror att det är en ganska vanlig livsuppfatttning i vår tid.
En amerikansk kolumnist skrev i senaste numret av "Christianity today" om den ekonomiska krisen i världen som ett resultat av den livsbild som människor i ökande omfattning har. Det handlar om jaget på första plats, om att leva sitt liv här och nu och inte fundera så mycket på framtiden, om att hålla kvar det som är, att hålla fast i detta livet, att slå ifrån sig frågorna om ens eget åldrande, klimatfrågan - allt som talar om framtid. Han menade att krisen inte bara är en ekonomisk kris utan också en kris i människors liv och självuppfattning. Krisen började ur ett nytt sätt att finansiera lån till egna bostäder i USA. Den som lånade till hus fick en låg ränta de första åren - en ränta som man kunde klara av för bostäder som man kanske egentligen inte hade råd med. Efter några år skulle räntan bli marknadsmässig. Orsaken till att man med öppna ögon gick in för att ta dessa huslån var antingen att man räknade med att värdet på huset hade höjts så att man kunde sälja huset med vinst, eller också att man bortsåg från en problematisk morgondag - "efter mig syndafloden".
Ett samhälle som drar bort från sin historia på olika plan, dels genom att bortse från Guds lagar, en inbyggd ordning för tillvaron och mer intressera sig för gränserna för Guds goda ordningar, får problem med framtiden. Guds ordningar har implikationer.
Ett samhälle som drar bort från sin historia genom att överlåta allt mer till det individuella skeendet får historielöshet på köpet, en okunskap om historien och en handfallenhet i att förstå framtiden. Det är som Sören Kirkegaard skrev: "Livet levs framlänges, men förstås baklänges."
Något som oroar mig bland kanske framförallt unga människor idag är svårighetena att ta till sig människolivet på gott och ont, det verkliga livet med svårigheter och glädjeämnen, med synd och nåd, med trasighet och försoning. En ung man sade till mig igår att han har svårt att engagera sig i en flicka för mer än en kort tid, eftersom han finner att hon kanske inte är den rätta. "Jag vet inte om jag kan leva med henne hela livet." Det är viktigt för honom att livet skall vara gott hela tiden. Här hamnar han som jag ser det i livets stora fråga - är livet ett konstant här och nu, mer eller mindre konfliktfritt? Men livet är något annat. Livet är ett liv inför Gud, givet av Gud, åter till Gud. Livet har ett tydligt innehåll, ursprung och mål. Tydligt och befriande finns detta öppet för oss i Jesus Kristus. Teologen Jürgen Moltmann beskriver detta som ett hopp, något som vi inte kan se, men just får hoppas på, leva i och fram mot.
Lite röriga tankar kanske, men tänk gärna vidare.
Din Göran O
Hemma i Sjuntorp firades det högmässa igår, Tredje söndagen i advent. Dop var det också med, tror jag, stor latinamerikansk släkt. Framför allt predikades det - på temat om Johannes Döparen, som går före Kristus. Bara genom att växla begrepp för att beskriva lagen given åt människorna - genom att tala om bud för att vi skall kunna leva arbetsliv, offentligt liv, privatliv, familjeliv och svara på Guds vilja med oss - fick texten nytt liv. Allt detta givet åt oss för att vi skall leva det givna mänskliga livet. Sedan en kort beskrivning om hur det levda livet bort från Guds klara bud in i "gränslandet" leder till att vi behöver Jesus och hur Johannes pekar på Honom. Starkt.
Annars har jag läst om och funderat på "hoppet" i veckan som var. Hur är det att leva urtan hopp? Att som Albert Camus i "Människans revolt" finna livets mening att göra uppror mot den gud som man inte vill tro på och leva totalt utan hopp om någonting - i ett intet. Ett heroiskt perspektiv som verkar populärt i vissa sammanhang. Men - det som är vanligare - att ha sitt liv förknippat med det som är nu och inte våga se framåt med hopp. Jag tror att det är en ganska vanlig livsuppfatttning i vår tid.
En amerikansk kolumnist skrev i senaste numret av "Christianity today" om den ekonomiska krisen i världen som ett resultat av den livsbild som människor i ökande omfattning har. Det handlar om jaget på första plats, om att leva sitt liv här och nu och inte fundera så mycket på framtiden, om att hålla kvar det som är, att hålla fast i detta livet, att slå ifrån sig frågorna om ens eget åldrande, klimatfrågan - allt som talar om framtid. Han menade att krisen inte bara är en ekonomisk kris utan också en kris i människors liv och självuppfattning. Krisen började ur ett nytt sätt att finansiera lån till egna bostäder i USA. Den som lånade till hus fick en låg ränta de första åren - en ränta som man kunde klara av för bostäder som man kanske egentligen inte hade råd med. Efter några år skulle räntan bli marknadsmässig. Orsaken till att man med öppna ögon gick in för att ta dessa huslån var antingen att man räknade med att värdet på huset hade höjts så att man kunde sälja huset med vinst, eller också att man bortsåg från en problematisk morgondag - "efter mig syndafloden".
Ett samhälle som drar bort från sin historia på olika plan, dels genom att bortse från Guds lagar, en inbyggd ordning för tillvaron och mer intressera sig för gränserna för Guds goda ordningar, får problem med framtiden. Guds ordningar har implikationer.
Ett samhälle som drar bort från sin historia genom att överlåta allt mer till det individuella skeendet får historielöshet på köpet, en okunskap om historien och en handfallenhet i att förstå framtiden. Det är som Sören Kirkegaard skrev: "Livet levs framlänges, men förstås baklänges."
Något som oroar mig bland kanske framförallt unga människor idag är svårighetena att ta till sig människolivet på gott och ont, det verkliga livet med svårigheter och glädjeämnen, med synd och nåd, med trasighet och försoning. En ung man sade till mig igår att han har svårt att engagera sig i en flicka för mer än en kort tid, eftersom han finner att hon kanske inte är den rätta. "Jag vet inte om jag kan leva med henne hela livet." Det är viktigt för honom att livet skall vara gott hela tiden. Här hamnar han som jag ser det i livets stora fråga - är livet ett konstant här och nu, mer eller mindre konfliktfritt? Men livet är något annat. Livet är ett liv inför Gud, givet av Gud, åter till Gud. Livet har ett tydligt innehåll, ursprung och mål. Tydligt och befriande finns detta öppet för oss i Jesus Kristus. Teologen Jürgen Moltmann beskriver detta som ett hopp, något som vi inte kan se, men just får hoppas på, leva i och fram mot.
Lite röriga tankar kanske, men tänk gärna vidare.
Din Göran O
Den elfte december 2008
Jag gissar att du inte har varit inne på denna blogg tidigare och har läst om den i Kyrkans tidning. Välkommen! Sidan är annu i en darrande början med en ansiktslös person och ett ännu inte spirande samtal om livet och tron. Främst är den tänkt som en bloggsida för studenter vid Högskolan väst, men naturligtvis också för var och en som vill gå in och vara med i ett samtal med mig. För sådant som är viktigt i livet och inte kan avhandlas i blogg kan jag nås på mailadressen:
[email protected] eller per telefon 076 1175329.
Det är en grå morgon utanför högskolelokalens fönster här i Trollhättan. Folk rör sig i korridoren hela tiden, ordentligt påpälsade, eftersom de kommit in från kylan därute. överallt i fönster runt omkring är det sparsamt med ljus, mer av adventsstämning med adventsljusstakar i fönstren och 50-talets återuppståndna pappersstjärnor strax ovanför. Så här strax före jul tänker man (dvs jag) gärna i termer av nytt kyrkoår och glädje över den Jesus som kommer till oss från ovan, ner i vår värld för att handla med mänskligheten på ett sätt som ingen kunnat ana, med ett resultat häligare än någon kunnat tänka ut. Vinterhalvåret tar en liten paus, mörkret viker en stund, livet ljusnar i vintermörkret. Jag gillar Guds omtanke om oss här uppe i höga nord.
Skriv gärna några ord, allvarligt tänkta och mednade (dumheter tar jag bort).
Hälsar Göran O
[email protected] eller per telefon 076 1175329.
Det är en grå morgon utanför högskolelokalens fönster här i Trollhättan. Folk rör sig i korridoren hela tiden, ordentligt påpälsade, eftersom de kommit in från kylan därute. överallt i fönster runt omkring är det sparsamt med ljus, mer av adventsstämning med adventsljusstakar i fönstren och 50-talets återuppståndna pappersstjärnor strax ovanför. Så här strax före jul tänker man (dvs jag) gärna i termer av nytt kyrkoår och glädje över den Jesus som kommer till oss från ovan, ner i vår värld för att handla med mänskligheten på ett sätt som ingen kunnat ana, med ett resultat häligare än någon kunnat tänka ut. Vinterhalvåret tar en liten paus, mörkret viker en stund, livet ljusnar i vintermörkret. Jag gillar Guds omtanke om oss här uppe i höga nord.
Skriv gärna några ord, allvarligt tänkta och mednade (dumheter tar jag bort).
Hälsar Göran O
Gott nytt kyrkoår!
Måndag morgon vid datorn på högskolan. Jag har lagt en ljudmatta runt min datorplats. Det är gudstjänsten i Taizé lördagen den elfte oktober i år. Jag firade min semester där och då. Det blir som ett slags adventsmusik, ett slags Herrens kommande i mitt inre varje gång jag häör det, påminnande om en mer intensiv närvaro, pekande fram mot det som skall bli total närvaro. Gott sätt att börja en adventsvardag kan jag tänka.
I vår har jag tänkt mig ett litet samarbete med Trollhättans filmstudio kring filmer med ett existentiellt innehåll. Det blir sammanlagt tre torsdagskvällar i mars och april på biografen Saga. Varje film inleds med ett samtal från scenen som sätter in filmen i ett sammanhang och kanske ger vissa nycklar till filmens innehåll. efter filmvisningen blir det filmminngel i foajén.
Tre filmer - ja, vad kan det vara för filmer? Ge mig gärna idéer, även om jag har en del egna.
Jag skall svara på en kommentar som kom för någon vecka sedan, från Ulf. Han undrade mer specifikt om det går några program i närradion som jag är pappa till. Ett av programmen tror jag att du kan tycka är intressant om du tycker om att lyssna på litteraturuppläsningar. Från och med nästa vecka har jag en uppläsningsserie som omfattar en roman som skrevs för ca 50 år sedan, men som är intressant också för den som lyssnar idag. Författaren är nork och kristen. Han hette Ronald Fangen, var aktiv i Oxfordrörelsen och hade som sin stora ambition i livet att försöka skriva romaner om det kristna livets växt. Den aktuella romanen, "En kvinnas väg," handlar om en kvinnas liv, hennes livsvillkor, kärleken till familjen och kärleken till Gud. Jag tror att den är mycket intressant, trots att den fallit i glömska sedan den kom ut. Du kan höra den på närradion, 90,6 Mhz, onsdagar 21.00 - 21.30.
En annan fråga som Ulf undraede över, är vad som sker på onsdagskvällarna i församlingsgården. Det handlar om en diakonal satsning för utsatta människor, men också för alla andra som vill delta. Från kl 17.15 kan man komma och få
en bit mat till det facila priset av 20 kr. Kl 18 firas det veckomässa med lovsång och förbön i kapellet och därefter fram till kl 20 kan man delta i en öppen samtalsgrupp kring det kristna 12-stegsprogrammet. Man kan säga att det är en helkväll av autentisk, kristen bärande gemenskap.
Roligt att få höra från dig där ute i cyberspace,
hälsar Göran O
I vår har jag tänkt mig ett litet samarbete med Trollhättans filmstudio kring filmer med ett existentiellt innehåll. Det blir sammanlagt tre torsdagskvällar i mars och april på biografen Saga. Varje film inleds med ett samtal från scenen som sätter in filmen i ett sammanhang och kanske ger vissa nycklar till filmens innehåll. efter filmvisningen blir det filmminngel i foajén.
Tre filmer - ja, vad kan det vara för filmer? Ge mig gärna idéer, även om jag har en del egna.
Jag skall svara på en kommentar som kom för någon vecka sedan, från Ulf. Han undrade mer specifikt om det går några program i närradion som jag är pappa till. Ett av programmen tror jag att du kan tycka är intressant om du tycker om att lyssna på litteraturuppläsningar. Från och med nästa vecka har jag en uppläsningsserie som omfattar en roman som skrevs för ca 50 år sedan, men som är intressant också för den som lyssnar idag. Författaren är nork och kristen. Han hette Ronald Fangen, var aktiv i Oxfordrörelsen och hade som sin stora ambition i livet att försöka skriva romaner om det kristna livets växt. Den aktuella romanen, "En kvinnas väg," handlar om en kvinnas liv, hennes livsvillkor, kärleken till familjen och kärleken till Gud. Jag tror att den är mycket intressant, trots att den fallit i glömska sedan den kom ut. Du kan höra den på närradion, 90,6 Mhz, onsdagar 21.00 - 21.30.
En annan fråga som Ulf undraede över, är vad som sker på onsdagskvällarna i församlingsgården. Det handlar om en diakonal satsning för utsatta människor, men också för alla andra som vill delta. Från kl 17.15 kan man komma och få
en bit mat till det facila priset av 20 kr. Kl 18 firas det veckomässa med lovsång och förbön i kapellet och därefter fram till kl 20 kan man delta i en öppen samtalsgrupp kring det kristna 12-stegsprogrammet. Man kan säga att det är en helkväll av autentisk, kristen bärande gemenskap.
Roligt att få höra från dig där ute i cyberspace,
hälsar Göran O
