Nulla dies sine linea
Denna rubrik gavs mig via en kommentar till bloggen från min gode vän Clericus på myblogg.se. Det betyder (för den som likt mig saknar inbyggda kunskaper i latin) "ingen dag utan en rad". Jag ser det som ett memento till min egen blogg och inser att läsvärdet kan höjas betydligt under denna devis. Någon sade mig att människan reflekterar ca 60.000 tankar per dag. Några av dessa vore väl värda att kommunicera? Helt i linje med detta manar jag dig: Inte en dag utan en kommentar! Jag ser fram emot att höra av dig!
Trollhättan 27 januari
Trollhättan 27 januari
2009, den 9 januari
Vi har just träffat de nya utländska studenterna - och en stor grupp sjuksköterskor firar sin examen - det är liv på högskolan igen.
Jag har haft anledning att under julledigheten fundera över gåvor. Till julen hör ju gåvor - men också till livet. De naturgivna gåvorna är inte jämnt fördelade bland människor. Vissa blir rikt begåvade på många plan, andra har stora, men begränsade gåvor som skapar en obalans i livet, andra åter tycks ha fått lite av gåvor. Vissa av de naturgivna gåvorna eller skapelsegivna gåvorna är ofantligt upphaussade i vårt samhälle och vår tid. Veckopress och teve är fyllda av dem. När vi i kyrkan talar om andliga gåvor relaterar vi gärna till de skapelsgivna gåvorna. Detta faktum skulle jag vilja tänka med dig om. Jag tror att vi blandar ihop de olika slagen av gåvor med varann och talar om skapelsegivna gåvor som om de vore andliga och tvärtom.
Först skulle jag vilja lämna dig ett förtydligande med anledning av vad som följer här nedan. Jag menar inte att de skapelsegivna gåvorna är av sämre art eller att de är irrelevanta i samband med allt tal om andens gåvor. Däremot tror jag att andens gåvor kan samverka och förstärka de naturliga och att de andliga gåvorna dessutom kan förefinnas där man minst anar det.
De andliga gåvorna är inte andliga i den meningen att de svävar fritt ovan människornas vardag utan fastmer andliga i den meningen att de alltid pekar utöver människan in i församlingens gemenskap. Det som inte läggs i församlingens tjänst blir ingen andlig gåva. Det liv som inte verkar vara försett med några talanger men läggs i församlingens tjänst kan bli försett med väldiga andliga gåvor.
Paulus använder, när han talar om andliga gåvor, oss som en kropp, där vi är delar av kroppen och Jesus är huvudet för kroppen. Det är också den givna förutsättninge för de andliga gåvorna - att Jesus är Herre.
Om kroppen skriver han så här (i Åkessons översättning):
"...och de lemmar i kroppen, som vi anse vanhederliga, dem tillägga vi större heder, och våra icke anständiga erhålla större anständighet, vilket våra anständiga icke behöva. Men Gud sammanfogade kroppen så, att han gav den ringare större heder, på det att de icke må vara söndringar i kroppen, utan lemmarna hava omsorg för varandra. Och antingen en lem lider, så lida alla lemmarna med, eller en lem äras, så glädjas alla lemmarna med."
Med Kristus som Herre och med oss som varandras lemmar - vilken utvecklingspotential! Här kan man tala om att spränga gränser. Det är annat än bungyjump och äventyrsresor. Här finns mycket som är oupptäckt i våra församlingar. Vore kanske ett samtalsämne på denna bloggsida. Hör av dig!
Hälsar dig Göran
Jag har haft anledning att under julledigheten fundera över gåvor. Till julen hör ju gåvor - men också till livet. De naturgivna gåvorna är inte jämnt fördelade bland människor. Vissa blir rikt begåvade på många plan, andra har stora, men begränsade gåvor som skapar en obalans i livet, andra åter tycks ha fått lite av gåvor. Vissa av de naturgivna gåvorna eller skapelsegivna gåvorna är ofantligt upphaussade i vårt samhälle och vår tid. Veckopress och teve är fyllda av dem. När vi i kyrkan talar om andliga gåvor relaterar vi gärna till de skapelsgivna gåvorna. Detta faktum skulle jag vilja tänka med dig om. Jag tror att vi blandar ihop de olika slagen av gåvor med varann och talar om skapelsegivna gåvor som om de vore andliga och tvärtom.
Först skulle jag vilja lämna dig ett förtydligande med anledning av vad som följer här nedan. Jag menar inte att de skapelsegivna gåvorna är av sämre art eller att de är irrelevanta i samband med allt tal om andens gåvor. Däremot tror jag att andens gåvor kan samverka och förstärka de naturliga och att de andliga gåvorna dessutom kan förefinnas där man minst anar det.
De andliga gåvorna är inte andliga i den meningen att de svävar fritt ovan människornas vardag utan fastmer andliga i den meningen att de alltid pekar utöver människan in i församlingens gemenskap. Det som inte läggs i församlingens tjänst blir ingen andlig gåva. Det liv som inte verkar vara försett med några talanger men läggs i församlingens tjänst kan bli försett med väldiga andliga gåvor.
Paulus använder, när han talar om andliga gåvor, oss som en kropp, där vi är delar av kroppen och Jesus är huvudet för kroppen. Det är också den givna förutsättninge för de andliga gåvorna - att Jesus är Herre.
Om kroppen skriver han så här (i Åkessons översättning):
"...och de lemmar i kroppen, som vi anse vanhederliga, dem tillägga vi större heder, och våra icke anständiga erhålla större anständighet, vilket våra anständiga icke behöva. Men Gud sammanfogade kroppen så, att han gav den ringare större heder, på det att de icke må vara söndringar i kroppen, utan lemmarna hava omsorg för varandra. Och antingen en lem lider, så lida alla lemmarna med, eller en lem äras, så glädjas alla lemmarna med."
Med Kristus som Herre och med oss som varandras lemmar - vilken utvecklingspotential! Här kan man tala om att spränga gränser. Det är annat än bungyjump och äventyrsresor. Här finns mycket som är oupptäckt i våra församlingar. Vore kanske ett samtalsämne på denna bloggsida. Hör av dig!
Hälsar dig Göran
