Jag ar en vecka hos Melina, min dotter i Kalifornien, i sodra Silicon Valley. Jag for hit pa grund av en handelsekedja. Dottern ar sjuk i en autoimmunsjukdom, Behcets sjukdom, som gar i skov. Det ar en smartsam sjukdom, som paverkar hela kroppen. Speciellt ger den sar i tarmen, i munnen och pa huden. Dessutom kan sjukdomen i vissa skov paminna om ledgangsreumatism, den kan ge langvarig huvudvark och aven ge nedstamdhet och aptitloshet. Min dotters avmagring ar just nu det svaraste. Den maste havas. Hon var smal redan vid sin normalvikt och nu har hon tappat 15 kg.
For tva veckor sedan skickade hon mig ett mail, dar hon beskrev en bok hon hade last som handlade om Fil 4:4-7 (texten finns i sin helhet nedan, i avsnittet om mindfulness). I mailet uttryckte hon att Pauli ord kunde vara en hjalp for mig, speciellt orden om att inte bekymras. Samma dag som jag hade last mailet aktualiserades samma bibelstalle inte en utan tre ganger av tre olika personer. Den tredje personen var min egen hustru, som i helgen hade varit i Sankta Klara kyrka i Stockholm och hort Carl-Erik Sahlberg predika over effektiv bon. Hon hade fatt bibelordet till sig och ett direkt tilltal av Herren att hon fatt tro for att bonen skulle gora var dotter frisk inom ett halvar.  Jag skickade ytterligare ett mail tillbaka i retur till USA for att uppmuntra Melina, som var dotter heter. Jag forvantade mig inte det svar jag sedan fick, eftersom Melina sagt att boner inte hade nagon verkan for just henne - sjukdomen var nagot hon skulle leva med. I svarsmailet stod det: "Hej pappa. Det later lovande. Jag skall be over dessa versarna igen."
Jag hade precis sju dagars semester kvar att ta ut i ar och forstod nu att jag maste aka over for att inleda en bonekamp for hennes halsa. Och nu ar jag har. Du far garna be for henne ocksa. Hon ar sjalv en bedjare som har manga manniskor pa sin bonelista. Jag hoppas ocksa kunna ge en liten resebeskrivning, kanske fran John Steinbecks hemtrakter Monterey, Salinas och "Den langa dalen."

Min födelsedag firades där jag helst skulle vilja vara den 14 september. Det blev på fjället ovanför Sälens fjällkyrka - en endags pilgrimsvandring. Ett sällsamt ljus över vidderna denna dag. Du kan ana det av bilden.

Jag kan inte riktigt släppa tanken på det där uttrycket mindfulness, speciellt sedan jag har samtalat med barnen, som på något sätt befinner sig i livsköret där det är ett attraktivt ord och ett attraktivt förhållningssätt. Som Jag förstår det, handlar mindfulness om detta att leva i nuet, att fånga dagen för att på det sättet leva i en föränderlig och stressande tillvaro med ett större mått av välbefinnande än om jag hela tiden tänker framåt och oroar mig för morgondagen. Risken med att gå in för att leva i nuet utifrån ett viljemässigt beslut är väl tyvärr att det för stressade människor med många bollar i luften blir att leva med ännu ett krav som man inte kan leva upp till. I det sammanhanget kan man fråga sig vilka som fastnar för att försöka leva i nuet. Är det de beslutsamma och konsekventa eller är det de som griper halmstrå efter halmstrå för att få rätsida på livet?
Jag tror också på mindfulness, men inte utifrån det perspektivet att det bara handlar om ett viljemässigt beslut att leva på ett annat sätt. Jag tror att både Jesus och Paulus har talat om just detta:

"Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matteusevangeliet 6:31-34)

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus jesus."
(Filipperbrevet 4:4-7)

Här handlar det också om att leva i nuet och inte oroa sig i onödan. Skillnaden ligger på varifrån modet att leva så kommer ifrån.
När vi alltid skall hämta kraften i oss själva, rinner det hela tiden som sand mellan fingrarna i en öppen hand. Det går inte mer än en tid, och man ser bokstavligen hur kraften rinner från en själv, kanske omsider, kanske snart. På något sätt blir det ett nytt sätt att prestera, där jag tror mig om att jag nu ska lyckas bättre.
Om vi istället söker Herren, eller gläds i Herren får vi frid i Herren. Det är ett annat betraktelsesätt. Här finns sanningen om oss själva i öppen dager hela tiden. Vi räcker inte till. Vi är inte perfekta. Vi försöker leva goda liv, men livets nyckel kan jag inte finna hos mig själv. Det är inte relationen jag - jag som definierar tillvaron, utan relationen till Gud. I bibeln är det tydligt att relationen till Gud föregår min relation till mig själv och min relation till medmänniskan. Det finns en vila i Gud som gör mig lämpad för livet, hur det än ser ut, skulle jag våga säga.
Om du läser de båda bibeltexterna igen, kanske du ser dem så som jag tycker mig se att de talar till mig. De är kärleksord från en Herre som älskar mig och vill ha mig nära sig för att bära mig i livet - mindfulness för Herren skulle man kunna kalla det, om man vill.

Hälsningar från Göran inför en höst som börjar på allvar nu för mig, efter 60-årsfirande hemma och med barn och barnbarn i huvudstaden.