Lotta Schüllerqvist är journalist och korrespondent i Jerusalem för Dagens Nyheter. Hon har just kommit ut med en bok med titeln ”Marnas hemlighet – Berättelser från Gaza”. Marna är namnet på det hotell hon tar in på varje gång hon reser till Gaza. Berättelserna härrör ur samtal med människor som hon mött när hon varit i Gaza under en sjuårsperiod fram till nu. Bokens baksidestext beskriver att berättelserna förmedlar en annan bild av Gaza än den gängse – en bild av drömmar och okuvligt hopp.

Det är sant att boken ger oss sådana bilder, men de är knappast representativa för Gazaborna. Detta framkommer med all önskvärd tydlighet i de små livsskildringarna. Lotta möter de som kan tala engelska med henne, hon möter människor som antingen är framgångsrika eller annorlunda på det sättet att de genom kontakter med andra kulturer kan ha en vidare syn på vad Gazasitauationen egentligen står för.

I en händelse i boken kommer det fram att det finns en annan verklighet i Gaza än den som är Lotta Schüllerqvists. Hon far med taxi genom centrum samtidigt som ett begravningståg med en avliden Hamasledare korsar hennes väg. ”Gå absolut inte ur bilen” manar hennes chaufför. Vi kan ana att Gaza är en plats som är omöjlig att leva i för en svensk journalist. Livet blir begränsat till vissa platser, vissa tider. Man kan inte ta sig fram till fots utan att riskera att bli tagen som gisslan, en kvinna kan inte beträda gatan utan att ha en sjal svept om sig.

Detta är ingen bok som beskriver livet i Gaza ur religiös eller politisk synvinkel. Det är en skildring utifrån vad en västerländsk journalist som då och då kommer in från Israel får möta. Som sådan är den vackert och väl skriven.

En tanke som slår läsaren även om den inte uttrycks konkret i boken är den omöjliga situationen i Gaza, en situation som tenderar att förvärras, tvärs emot det som förkunnas på omslagets baksida. Alltsedan Hamas tagit över styret i Gaza finns det inte längre någon organisation eller myndighet som är intresserad att ta vara på Gazas framtid. Livet handlar om att överleva till nästa dag. Man känner intensivt ett ”Moment 22” genom hela boken. I takt med att Gaza i allt större utsträckning fungerar som ett terrorismens förtrupp mot Israel måste Israel i sin tur svara med att kväsa allt som hotar från andra sidan gränsen. Våldet trappas upp i en spiral som inte tycks ha något slut. Många har intresse av att konflikten hålls vid liv och hjälper till att stoppa in vedpinnar i brasan. På en plats som skulle kunna vara Medelhavets allra vackraste finns till slut bara hat och desperat överlevnadsstrategi. Endast Gud kan lösa upp den hatets knut som formar tillvaron i den konflikthärden.

Om det förra kapitlet handlade om att vara ett med Kristus i hans väsen, så handlar detta kapitel om att vara ett med Kristus i hans verk. Om det förra handlade om insidan i kristenlivet, så handlar detta om utsidan.

    Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. [2] De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. [3] Och detta skall de göra, därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. [4] Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det.

Nu poängteras det att vi är vittnen för Gud. Som sådana kan livet bli obekvämt, för att använda ett populärt språkbruk. Världen hatade Jesus utan skäl och världen kommer att hata Hans lärjungar utan skäl. Detta är verklighet i Irak och andra länder också idag. Att bli uteslutna ur synagogorna, var för Hans lärjungar då att bli uteslutna från all social gemenskap inklusive familjegemenskap. Här kan också beskrivas en kamp i framtiden, en kamp som står inne i kyrkans mitt. Tänk bara på hur Martin Luther behandlades med påvens bannbulla. I tredje riket fängslades och mördades de som ville vara Jesu Kristi kyrka. Idag…i morgon…?  

Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. [5] Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? [6] utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. [7] Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går, skall jag sända honom till er, [8] och när han kommer, skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. [9] Synd: de tror inte på mig. [10] Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. [11] Dom: denna världens härskare är dömd.

Vet världen inte redan vad synd är? Är det inte att man överträder lagen? Ja, man kan ju säga att det är syndens konsekvenser, men djupast sett är syndens väsen att inte tro på Jesus. Vi, som har fått det uppenbarat, försöker förstå att det är så, men halkar lätt tillbaka i det lagiska tänkandet. Men det är så, att allt som inte utgår från tron är synd. Paulus skriver i Romarbrevet 14:23:

    ”Men den som äter fast han hyser betänkligheter är dömd därför att han inte handlar i tro. Allt som inte sker i tro är synd.”

Vet inte världen redan vad rättfärdighet är, nämligen att hålla Guds lag. Den som gör det är rättfärdig – rättfärdigheten är synlig. Nej, säger Johannes – Rättfärdigheten är att Han går till Fadern och – ni ser Honom inte längre. Här är enda stället i evangeliet där ordet rättfärdighet står. Rättfärdigheten kan istället beskrivas som Jesu förnedringsväg där Han går via Getsemane och Golgata genom dödsriket till Faderns högra sida – Han syns inte längre. Guds rättfärdighet är den enda rättfärdighet som består inför Gud och Han rättfärdiggör den som tror på Jesus. Vi kan se hur Paulus uttrycker detta:     

” I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus(Romarbrevet 3:26)”

Hur heligt ett Guds barn än lever, så är det aldrig hennes synliga rättfärdighet som frälsningen bygger på, utan alltid och i evighet den osynliga rättfärdigheten, dvs vår Herre Jesus Kristus själv som sitter på Faderns högra sida med ett fullbordat frälsningsverk för oss.

Vet inte världen vad dom är? Något synligt – domar avkunnas ju varje dag. Men Jesus talar om det som inte är synligt, nämligen att denna världens furste är dömd. Om vi ser oss omkring, så ser det ju snarast ut som om denna världens furste har makten. Att det verkligen är som Jesus säger, kan bara den Helige ande överbevisa om, och det gör Han. Paulus beskriver hela dettasammanhang i Romarbrevet 1:16-17, något som fick en avgörande betydelse för Luthers rättfärdighetsgörelselära:

”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. [17] I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.”

[12] Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. [13] Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. [14] Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. [15] Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

Anden skall vägleda oss i tro, eftersom en trosvandring är en lydnadens väg. Det är inte en upplysningens väg, som är så vanlig i andra religioner, som fokuserar på kunskaper och särskildhet hos den troende. Kristus och korsets väg är det allt väsentliga i den undervisningen om den nu skall koncentrera sig på synd, rättfärdighet och dom. I talet om dom ligger budskapets riktning, att leva till Jesus här är att leva det eviga livet här och nu.

  [16] En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen." [17] Då sade några av lärjungarna till varandra: "Vad menar han när han säger: 'En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen', och när han säger: 'Jag går till Fadern'?" [18] De sade: "Vad menar han med 'en kort tid'? Vi förstår inte vad han säger." [19] Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni undrar varför jag sade: 'En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen'? [20] Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. [21] När en kvinna skall föda, har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. [22] Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. [23] Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. [24] Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

I vers 24 upprepas det som sagts i kapitel 15. Här finns det tillägget att vi skall be i Jesu namn. Avslutningsorden ”i Jesu namn” använder vi ju regelbundet i bönelivet utifrån detta bibelställe. Här och där förekommer det som i denna text, att lärjungarna säger att de inte har förstått. I den här stunden förstår de inte, eftersom de inte har klart för sig vad som skall komma att ske med deras rabbi, man Johannes har lagt på minnet deras oförståelse, kanske för att visa att de inte förstod, men lade hans ord på minnet till den stund då Han undervisade dem igen som den uppståndne frälsaren några dagar senare. En vän till mig sade en gång, när jag hade kommit hem från en resa: ”Jag förstår att det inte går att berätta om detta så att jag förstår, det måste väl upplevas?” Så är det för lärjungarna när de inte förstår vad som kommer att ske med Jesus. De måste liksom dö med Honom för att få nytt liv efter långfredagen. Så är det med den som blir frälst, Det skall till att den gamla människan dör för att den nya människan skall födas. Bo Giertz har beskrivit omvändelsen på detta fiffiga sätt: ”Kris leder till Kristus, Kristus leder till kris!”

  [25] Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. [26] Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, [27] ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. [28] Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern." [29] Lärjungarna sade: "Nu talar du med klara ord och inte i bilder. [30] Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud." [31] Jesus svarade: "Nu tror ni. [32] Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. [33] Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Här kommer vi tillbaka till om att be i Herrens namn. Det påminner oss om att vår bön vilar i att vi är maktlösa och att vi får gå in under Sonens lydnad när vi ber. Vår bön är trots allt, en bön i Jesu namn. Då behöver vi inte förtvivla i hur vi ber och om hur vår bön bör vara – den kan vara som den är.

                                                                                                                                                                          

 

 

I boken ”Nåde over nåde” beskriver Poul Madsen hur Jesus innan Han går in på Anden verkligen vill beskriva vår enhet med Honom. Det sker i liknelsen om vinträdet och grenarna. Han ber oss först tänka på att Jesus talar om trädet och grenarna, inte om stammen och grenarna. Vi har full gemenskap med jesus, därför beskriver han sig som trädet, som helheten, där vi finns med som grenarna. Han för oss in i sin rikedom. I Hans gemenskap med Fadern finns på liknande sätt vår gemenskap med Honom – Hans gudomliga liv är vårt liv. Vi är grenarna, men Han är allt.

    Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. [2] Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. [3] Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. [4] Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. [5] Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. [6] Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. [7] Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. [8] Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. [9] Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. [10] Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

 

    [11] Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. [12] Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. [13] Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. [14] Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. [15] Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. [16] Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. [17] Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra

Vi kan verkligen vila i att vi är grenarna i tro på Honom. Utan Honom kan vi ingenting göra. Vi får ta emot och ge oss åt Jesus. Och Han säger: ”Bli i mig!” Hur kan vi lära oss det som Jesus har att säga oss i detta kapitel. Vi gör det med ”Nåde over nåde”:

1/ Först får du be herren om att skänka dig en levande övertygelse om att du har lämnat ditt liv till Honom och därför är i Honom och Han i dig. När det blir en verklighet för oss, sker en fullständig förändring med vårt liv. Intill dess kämpar vi ”för att leva upp till” och efter det lever vi ”utifrån” det liv som har givits till oss, eller som Paulus skriver att nu lever inte jag utan Kristus i mig.

2/ Därefter måste vingårdsmannen få rensa mig – jag skall beskäras så att min kraft kan användas till att bära frukt. Då vill Herren ha fria händer över mig. Det behöver inte vara synd som Han vill rensa oss ifrån, det kan också vara andra saker som tar min tid bort från Herren och mitt liv bort från Herren.

3/ Inget skall kunna skilja dig från Jesus Kristus (vers 5). Det finns alltid sådant som kan tränga sig emellan dig och Herren. Helige ande vet vad det är och påminner om vad frestelser är, vilka bekymmer som kan tränga bort dig från ett liv i Herren, eller hänsyn till människor eller annat.

4/ Det fjärde är att du skall låta ordet få leva ett flödigt liv i dig (vers 7). Ordet är Jesus. Du får ge Honom tid genom att dröja kvar vid Hans ord. Bibeln skall få vara andlig mat för den kristne. Ordet och bönen är livssaften i vinträdet. Man kan tillägga nattvarden.

5/ ”Bli i min kärlek”, sade Herren Jesus (vers 9). Liksom Fadern älskade Sonen, så älskar Sonen oss. Det kan vi inte förstå, eftersom vi inte kan finna att vi är värda Hans kärlek. Han har utvalt oss (vers 16) och Han kallar oss Sina vänner (vers 14). Han gav Sitt liv för oss! Att veta sig vara älskad av Gud på detta sätt är den största kraften i en människas liv! Därför finns det heller ingenting som är mer kärt för den onde att förstöra än vår visshet om att vi är älskade av Gud. Han tål inte se en människa som gläder sig åt frälsningen genom Jesus Kristus. Därför försöker han med alla till råds stående medel föra in mörker och tvivel i själen. Ofta är Han framgångsrik med att han översköljer hjärtat och samvetet med en flod av anklagelser och fördömanden. Han pekar på synd i vårt liv, och så fördömer han oss och pinar och plågar samvetet, intill dess att varje känsla av att vara älskad av Gud är borta. Här skriver Poul om att vi har Jesu Kristi blod som renar från all synd. Detta är räddningen. Jag kan skriva under på att det är så, men skulle vilja uttrycka det så här istället: ”Du får glädjas med att gå i gudstjänst, komma inför Herrens ansikte, be om dina synders förlåtelse, lyssna till ordet, komma som förlåten syndare till det dukade bordet och ta emot Herren själv i Hans kropp och blod.

6/ Guds kärlek till oss ger alltid sitt utslag i Guds kärlek genom oss (vers 12 och 17). Den som blir i Kristus, han blir i Guds kärlek, och Kristus blir i honom. Han eller hon kan älska såsom Kristus älskar. Älskad av Gud öser Jesus ut sin kärlek till andra och förblir på det sättet i kärleken, efterwsom kärlekens väsen är givande. Han har ju gett det yttersta beviset på kärlek, när Han gav sitt liv för oss.

 

Så här förblir vi i vinträdet, i Kristus, i ordet, i Hans kärlek, i Guds kärlek och det är själva livet i den Helige Ande, frälsningen i dess fullhet.

 

Men vem är det som skall nyttja vinträdets frukt? Är det grenarna? Nej! Det är vingårdsmannen som har krav på frukten (vers 1). Han har skapat, Han skall nyttja. Han som äger hela universum blir tillfredställd av att se sig själv i frälsta människors liv.

 

Vad får vi då? I vers 11 står det att vi får fullkomlig glädje – finns det något mer eller större att önska? Sådant är det fördolda livet med Kristus i Gud. Så avslutas detta kapitel med att beskriva hur världens motstånd ökar ju mer Kristus kommer in i våra liv. Men det ändrar ingenting när vi förblir i Kristus och inte upptas av världen, utan av Honom. Detta är kristenlivet, så som det nya testamentet skildrar det för oss. Det var denna underbara frälsning som Kristus vann åt oss i det att Han gick till Fadern. Detta är härlighetens hopp!  

 

    [18] Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. [19] Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. [20] Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. [21] Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. [22] Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd. [23] Den som hatar mig hatar också min fader. [24] Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, skulle de vara utan synd. Nu har de sett dem, och de hatar både mig och min fader. [25] Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat mig utan grund.

    [26] När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. [27] Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.

 

 

 

 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

Vad Jesus visste, är en kunskap som inte har med kunskapens träd på gott och ont att göra utan är en kunskap som är Sonens lydighet till faderns vilja. Detta är en kunskap som är ett med Jesu person. Det är segerrikt och kärleksrikt långt mer än vi kan tänka. Det är inte ett fåtal människor som Han älskar. Det är alla, vilket vi förstår av kapitel 1, vers 11:

    Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.

 

 

    [2] De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus.

Varför står det inte att det var påskmåltid? Det poängteras att det är en måltid, men det är Jesu måltid och det är det viktiga. Om man jämför måltider i evangelierna finner man ett mönster som finns i nattvarden och som centrerar måltiden kring Jesus och Hans frälsningsverk, vilket tagits upp tidigare i bibelstudiet.

 [3] Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. [4] Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. [5] Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. [6] När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!" [7] Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det." [8] Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen gemenskap med mig." [9] Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet." [10] Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." [11] Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

    [12] När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? [13] Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. [14] Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. [15] Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. [16] Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. [17] Vet ni detta, är ni saliga om ni också handlar så.

”Kristi kärlek till oss och vår inbördes kärlek till varann är själva hjärteblodet i församlingens liv. Tar man bort det, finns det ingen församling längre. Där kärleken är borta, är det ett säkert tecken på att Kristus också är borta,” skriver Paul Madsen i sin kommentar till Johannesevangeliet. Vi har kommit till et kapitel hos Johannes, som i likhet med 1 Kor 13 hos Paulus kan kallas kärlekens kapitel. Vi börjar med att se in i Jesu kärlek i de första versarna, en kärlek som övergår allt. Därefter får vi stifta bekantskap med lärjungarna. Det handlar om Judas förräderi och Petrus motstånd mot Jesu kärlekshandling.

Jesus visste vad som fanns i människorna. Han visste hur lärjungarna skulle handla i avgörandests stund. Han kände redan nu sin förestående ensamhet på korset. Då ger Han ytterligare ett prov på sin kärlek, handfast, oväntat. Husets Herre tjänstgör i den lägsta sysslan – Jesu kärlek vänder på begreppen, inget annat än omvändelse är möjligt för oss om vi vill höra Herren till. Och Han gjorde det redan nu, det som är korsets hemlighet för den som inte tror och mest uppenbara för den som tror:

Fil 2:7

    ”utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.”

Lärjungarna fick också en lektion i församlingsliv som Johannes senare skulle upprepa:

1 Joh 4:11

    ”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.”

 [18] Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig. [19] Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. [20] Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig."

    [21] När Jesus hade sagt detta, skakades han i sitt innersta och vittnade: "Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig." [22] Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. [23] En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. [24] Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. [25] Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" [26] Jesus svarade: "Han som får brödet som jag nu doppar." Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. [27] När Judas hade fått brödet, for Satan in i honom. Jesus sade: "Gör genast vad du skall göra!" [28] Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. [29] Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. [30] Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

 

    [31] När Judas hade gått, sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. [32] Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. [33] Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. [34] Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. [35] Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek."

Vers 35 är verkligen en självprövningens vers för varje församlingsgemenskap. Det är dessutom ett sakinnehåll som Jesus upprepar för att vi verkligen skall ta emot det och leva av det. Det finns ett slags mantra som går genom vår kyrka, men som är lika falskt nu som när Sören Kierkegaard kritiserade det: ”Den största kriminalförbrytelsen världen känner är den officiella kristendomens lögn att alla är kristna.” Det mantrat säger att Guds utflöde av kärlek gör alla till goda kristna, men Guds ord säger istället att det krävdes inget mindre än Guds egen död på korset för att rädda mitt liv. Istället behöver jag ta till mig att jag inget kan göra annat än klamra mig fast vid Herren i tro på att bara Han kan göra saken för mig god:

Ps 139:23-24

”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.”

  [36] Simon Petrus frågade: "Vart går du, herre?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." [37] Petrus sade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig." [38] Då sade Jesus: "Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig."

 

När vi nu får Jesus som förebild och budet om att älska varandra som en befallning förstår vi också att vi ingenting kan göra. Vi behöver till detta en kraft som bär oss. Då introduceras på allvar Den Helige Ande, Pingstanden.

     [14:1] "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. [2] I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? [3] Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. [4] Och vägen dit jag går, den känner ni." [5] Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" [6] Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [7] Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom." [8] Filippos sade: "Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss." [9] Jesus svarade: "Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? [10] Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. [11] Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Först beskriver Jesus Guds öppenhet mot människor. Vi är ju inte stöpta i samma form. Skaparen ser sin skapelse också in mot evigheten i alla dess former. Sedan beskriver Jesus hur Hans kraft ser ut, hur Han bärs igenom svårigheter. Den kraften heter ”att förbli i Fadern – Han är och förblir i Fadern. Han är i obruten enhet med Fadern. Om vi var på samma sätt, skulle det stämma att vi alla var goda kristna. Men vi är inte på samma sätt. Den onde försöker i evangelierna på alla sätt så split mellan Fadern och Sonen, men han misslyckas kapitalt, helt och hållet. Hur skulle han lyckas med oss?

[12] Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, [13] och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. [14] Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Nej, vi kan inte stå emot den onde, hur starkt vi än kämpar. Den enda väg vi har finns i tron. Där kommer bönen till vår hjälp. Och så kommer Hjälparen, den Helige ande…

 [15] Om ni älskar mig, kommer ni att hålla mina bud. [16] Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: [17] sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. [18] Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. [19] Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. [20] Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. [21] Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom." [22] Judas – inte Judas Iskariot – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?" [23] Jesus svarade: "Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. [24] Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.

Märk nu, att när Jesus talar om Hjälparen, känner vi åter igen det kärleksspråk som Han tidigare talat. Vi kommer ihåg vad Jesus redan har sagt om Anden, när han talade till Nikodemus:

Joh 3:7-8

    ”Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. [8] Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."

Vi får förtrösta på Anden och låta oss drivas av Anden.  Och det som är målet för oss är en allt större närhet till Herren Jesus, så att vi får bli Faderns barn helt och fullt. Vi dras av Anden till Sonen till Fadern.

[25] Detta har jag sagt er, medan jag är kvar hos er. [26] Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. [27] Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. [28] Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. [29] Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett. [30] Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. [31] Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån.

Anden skall lära och påminna om allt det som Jesus sagt. Där skall visheten i tron hämtas. I det att vi förlitar oss på den visheten skall vi få frid. Det är pingstdagens Ande, det är den väckelse i den Helige Ande som förändrar kalla församlingar till kärleksfulla, Jesustroende gemenskaper. Detta skall nu Jesus undervisa oss vidare i.