Johannesevangeliet kapitel 9
Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. [2] Lärjungarna frågade honom: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" [3] Jesus svarade: "Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom
Det ligger i lärjungarnas bibeltro att det kan vara så, att synden ger sjukdom. Jesus vänder sig inte mot deras resonemang utan för det vidare till något annat och större, som gör att vi inte kan veta Guds handlande med oss. Här pekar det tillbaka på det himmelska …”Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.” Boken om Job talar just om detta förhållande. Gud kan aldrig förstås mekaniskt – gör så, så blir det så… Gud måste förstås i sin storhet.
. [4] Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. [5] Så länge jag är i världen, är jag världens ljus."
Det är naturligtvis inte det förhållandet som gäller att Jesus botar alla människor som korsar Hans väg i landet. Guds gärningar uppenbaras på en del människor som Han möter rent konkret, men det måste ha funnits människor som inte kom fram till Jesus och därför inte blev botade från sina åkommor.
[6] Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon [7] och sade: "Gå och tvätta dig i Siloadammen." (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. [8] Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" [9] Några sade: "Jo, det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." [10] Då frågade de: "Hur öppnades dina ögon?" [11] Han svarade: "Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se." [12] De frågade honom: "Var är han?" Han svarade: "Jag vet inte."
Så tydligt kroppsligt Jesus botar här – som en läkare. Inte med ord eller ramsor utan med ett läkemedel och inte mer. Naturligtvis blev de som hörde på mannen nyfikna på ett särskilt sätt – vem var den mannen som bara botade utan anspråksfullhet, utan besvärjelser, utan att ta bra betalt, utan att profilera sin egen person?
[13] De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. [14] Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. [15] Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se." [16] Några fariseer sade: "Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten." Men andra sade: "Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?" De var alltså oeniga, [17] och därför frågade de den blinde en gång till: "Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?" Han svarade: "Att han är en profet."
[18] Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar [19] och frågade dem: "Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?" [20] Föräldrarna svarade: "Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. [21] Men hur han kan se nu, vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv." [22] Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. [23] Det var därför som mannens föräldrar sade: "Han är gammal nog. Fråga honom själv."
[24] För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare." [25] Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se." [26] De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?"
Efter palavern med kvinnan som begått äktenskapsbrott förstår vi att anklagarna nu måste vara försiktiga i sin argumentering och ta till hela sin juridiska spetsfundighet. Därför är det nog detta invecklade spel med den botade mannen och hans föräldrar och med den botade återigen.
[27] Han svarade: "Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?" [28] Då snäste de av honom och sade: "Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. [29] Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." [30] Han svarade: "Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. [31] Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. [32] Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. [33] Om den här mannen inte vore sänd av Gud, hade han inte kunnat göra någonting."
Man måste säga om denne man, att han är ovanligt talför och har ett mycket gott självförtroende, som kan strida med skriftlärda på detta sätt. Kanske är det också en bild av en människa som grips av tron på sin Frälsare till att leva i kraftgärningar som han inte själv kunnat ana.
[34] Då sade de till honom: "Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!" Och de körde ut honom.
Det andas nästan lite uppgivenhet från de skriftlärdas sida. Nog för att Jesus skall kunna ställa dem mot väggen, men här är det en som blivit botad, men alls ingen medömkansvärd osjälvständig person utan en som går i tro.
[35] Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: "Tror du på Människosonen?" [36] Han svarade: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom." [37] Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." [38] Då sade han: "Jag tror, herre" och föll ner för honom. [39] Och Jesus sade: "Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda."
[40] Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: "Är kanske vi också blinda?" [41] Jesus svarade: "Om ni vore blinda, skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar."
Så kommer mannen då till sist tillbaka till Jesus och får uppleva en omvändelse som redan var påbörjad men som nu var fullbordad. Jag tänker då på att Johannes verkar skildra människors väg till Jesus som att tro i allmänhet och till att bli omvänd, ställd på den plattformen dit man bara kan komma om man först fallit ned på knä för Herren. Nu fortsätter Han med att i kapitel tio beskriva dem som kommit till tro på Honom på omvändelsens väg när Han talar om herden och fåren.