Henrik Bachner

Judefrågan - debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige

Atlantis 2009

Idehistorikern Henrik Bachner disputerade 2004 på en avhandling om antisemitismen i Sverige efter 1945. Denna bok, som också bär en avhandlings stringens och djup rör sig i en annan tid, från Hitlers maktövertagande 1933 och fram till andra världskrigets utbrott i början av september 1939. Hur såg man i Sverige på judarnas situation i Tyskland under mellankrigstiden? Bachner har koncentrerat sin framställning till tre områden, den konservativa, den kristna och den socialdemokratiska debatten under dessa år. Material som använts har främst varit böcker och tidningsartiklar, men också andra tillgängliga källor, bandupptagningar, bokrecensioner, protokollsanteckningar och annat. Vad jag kan bedöma är det ett gediget forskningsarbete som säger oss en hel del om hur man såg på judarnas situation här, i grannlandet Sverige.

Det som slår läsaren är att antisemitismen i Sverige är så totalt förhärskande. Jag, som växte upp i efterkrigstidens Göteborg, har senare i livet ofta förvånat mig över att antisemitismen då, på 50- och in 60-talet, var så allmän, men det fanns tydligtvis en antisemitism av tradition som krigets vedervärdigheter inte hade lyckats ändra på.

Det Bachner ser i sitt material, som besannas i hela boken, är påståendet att judarna själva bar skulden till förföljelsen. Även om det uttrycks mer tydligt i den konservativa debatten, så är det samma tankemönster som återfinns i kristen och socialdemokratisk debatt. Sven Hedin och Fredrik Böök var de konservativa rösterna som var mest antisemitiska men grundinställningen hos de flesta debattörer skulle kunna sammanfattas i Bööks påstående om att det var "ytterst de tyska judarna som bar skulden till de nazistiska judeförföljelserna!"

När det kommer till de kristna fanns det andra tankar som förstärkte antisemitismen i dessa grupper. Martin Luthers inställning var att en god jude var en döpt jude. Jesper Svartvik citeras i detta sammanhang: "Enligt luthersk teologi fanns det ingen plats för judar post Christum." Man skulle kunna säga att det i det lutherska arvet fanns och finns en god portion antisemitism. En vanlig föreställning i detta sammanhang var och är ersättningsteologin, dvs att judarna som Guds folk har ersatts av de kristna.

Ett annat vanligt påstående om händelserna i Tyskland var att det som skedde där var en del i Guds stora plan. Judarna skulle genom sitt lidande öppna vägen för Jesu återkomst.

  Ytterligare ett tankemönster var företrätt av betydelsefulla teologer som t. ex. Hugo Odeberg, när han i Svensk Teologisk Kvartalsskrift 1934 skriver: "Antisemitismen har mera rätt än som vanligen erkännes i sitt påstående att denna judendom (i Tyskland) verkar förgiftande och upplösande på den samhällskropp i vilken vi lever. Ty rotlös, och därigenom själlös, som den är, renodlar den ett knivskarpt intellektualistiskt, kallt rationalistiskt tänkande, som med nödvändighet för till upplösning av såväl religion som moral." Bakgrunden till denna typ av konstateranden var den mycket vanliga inställningen att juden inte hade hemortsrätt i vårt land eller för den delen, något annat europeiskt land.

Inom socialdemokratin var antisemitismen inte lika uttalad, men i stort kan man säga att det var få röster som stod emot den antisemitiska grundhållningen i Sverige.

En som gick emot och påtalade hur antisemitismen var legio i svensk press var dåvarande socialdemokraten Herbert Tingsten, som Bachner citerar i boken. En annan, än mer ensam, men inte desto mindre viktig röst, kunde höras i den kristna debatten. Docenten i Gamla Testamentets exegetik i Uppsala, Gösta Lindeskog, betonade kristendomens judiska rötter och att antisemitismen är oförenlig med kristendomen, "icke blott därför att den allmänneliga människokärleken är ett av kristendomens grundbud, utan även därför, att kristendomen står i detta ursprungsberoende till judendomen. Om därför kristendomen blir antisemitisk, så betyder detta, att den bildligt talat hugger av den gren, varpå den själv sitter."

Jag tror att du som jag behöver läsa den här boken för att förstå och göra upp med det idearv som på många sätt fortfarande lever och frodas i vårt land.

(publicerad i tidskriften Schalom dec 2012)