Matt 11:11-19

    Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. [12] Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. [13] Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. [14] Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. [15] Hör, du som har öron.

    [16] Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: [17] 'Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.' [18] Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: 'Han är besatt.' [19] Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: 'Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.' Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt."

Johannes Chrysostomos, en av kyrkofäderna, knyter an till profeten Malaki, när han skall förklara det svårförståeliga stället om att många söker rycka till sig himmelriket med våld. Gud sänder ut sin ängel framför sig och han vill inte tvinga någon med våld utan söker ett öppet sinne. Elia i Gamla Testamentet och Johannes döparen i Nya Testamentet är  i samma tjänst och förelöpare till Herren Jesus.

Evangeliet inleds annars med ett nyktert konstaterande att den största av människor, den mest hängivne, den mest försakande, den starkaste gudsmannen genom alla tider, Johannes döparen, ändå är mindre än den minste i himmelriket. Vilka ord att mäta sig emot! Vilka ord att stilla sig inför!

Jag har en gång för några år sedan varit på Livets ords sommarkonferens i Uppsala. Ett minne därifrån var den självsäkra deklarationen från Ulf Ekmans sida om hur Livets Ord skulle ställa sig i spetsen för de kristna i Sverige: "Vi skall vara huvud och inte svans!" Vet du, jag tror att det är tvärtom. Sann ödmjukhet är inte så som ordet används i idrottssammanhang, ett maskerat högmod. Kristen ödmjukhet är verkligen att veta att man är mindre än den minste i himmelriket. Det finns ett talesätt inom delar av den karismatiska rörelsen att man  skall gå i tro, besegra i tro, besätta i tro, osv. Är det inte detta som Jesus talar profetiskt om: "Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld?" Jesus säger att att allt vad profeterna och lagen sagt inte längre är förutsägelser. Nu har det blivit verklighet i Jesus Kristus. Med Jesus kan vi mycket väl vara svans, kan vi mycket väl bli ledda i tro. Ja, vi skall vara svans, vi skall bli ledda i tro. Jesus har redan tidigare, nämligen i slutet av bergspredikan, formulerat omöjligheten av att komma till Honom i sin egen kraft. Den enda vägen som står till buds i tro är den trånga porten och den smala vägen:

    Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. [14] Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Att bevara ett öppet sinne som Johannes Chrysostomos beskriver det är att alltid vara nära Jesus. Det är när vi håller fast vid att "Jesus är Herre!" som vi växer till i tro. Att växa till i tro är ju att Jesus växer till och att vi förminskas.